Funderingar en onsdag
Jag brukar inte drömma mardrömmar så ofta. Faktiskt går det i perioder hur mycket jag drömmer. Sedan kom kom hem ifrån USA har jag inte drömt mycket alls, men i natt, då jävlar!
.
Jag tror det kan härledas till att jag köpte ett gäng nya böcker igår. På sommaren känner jag alltid för att läsa skräck, av någon anledning. Så jag kom alltså ur Kristianstads bokhandel med Stolthet och Fördom och Zombies som jag har tänkt läsa ett tag. Jag hann inte ens öppna den igår, men jag tror banne mig att så fort jag somnade så började drömmarna.
.
Först var det som om jag såg allting som en film. Jag satt på ett tåg, och tåget fick motorstopp eller något i en stad där det var fullt med zombier (att zombier existerade var tydligen helt normalt, fast det fanns extra många i den här staden) och sedan var vi tvugna att slå oss ut därifrån och zombierna klättrade in genom tågfönstret osv.
Jag vaknade typ en timme efter att jag somnat och somnade om ganska snabbt igen.
Då började drömmen om igen. Precis samma dröm, fast istället för att se den som en film var jag huvudpersonen. Jag visste liksom allt som skulle hända, men kunde inte göra någonting för att att ändra händelseförloppet. Men jag skulle minsann inte dö där! Istället för att låta allt hända som hade hänt innan började jag slåss mot zombierna i värsta Resident Evil anda, jag byggde om pappas hus till ett fort mot zombierna och när de intog det flydde jag ut i skogen/hagen som ligger precis bredvid. Där kunde jag dock inte stanna så länge, eftersom de hade planterat ut grizzlybjörnar där som jagade väck mig. Ja, grizzlybjörnarna var där för att människor inte skulle ha grillfester på grund av brandrisken. Så jag hade blodtörstiga grisslybjörnar eller blodtörstiga zombier att välja på.
Sedan vaknade jag, exakt en timme efter att jag vaknade första gången, av att det regnade som tusan.
.
Jag låg nog och stirrade i en timme i taket innan jag vågade släcka. I ärlighetens namn minns jag inte ens att jag släckte, trots att lampan var av när jag vaknade.
Detta är anledningen till att jag vägrar kolla på skräckfilmer. Om jag lyckas förvandla omslaget till en bok till den mest panikartade drömmen jag haft på evigheter, vad skulle då hända om jag kollade på Nightmare on Elm Street? Antagligen skulle jag gå i sömnen och spela ut allting som hände i huvudet på mig.
Pust!
Sådär ja! Jag har tillbringat de senaste fem timmarna med att:
1. Skriva in mig på Arbetsförmedlingen, Monster.se och Offentligajobb.se. Men på arbetsförmedlingen måste man skriva in vilka yrken man vill söka. Och de är jäkligt specifika. Hej, jag heter Elinor och vill bara ha något som ger mig lite pengar.
Tillslut blev jag så trött att när någon sajt frågade mig vad jag hade för karriärsmål att jag skrev "Författare och konstnär med odödligt rykte som det kommer att evolvera till en legend och pratas om långt efter din död." Ha! Där fick dem! Ska de vara så specifika så får de banne mig ta att jag blir specifik också... mohahaha.
Nej. Det skrev jag inte. Jag skrev något i stil med " Vad som helst" bara att fylla rutan, hoppas jag kan ändra det senare.
.
2. Skrapa loss den brända mjölken i grytan från lasangebaket igår. Mamma hade flyttat på svinton sen senast, så jag stod med diskborsten i säkert en halvtimme och kämpade tills min arm höll på att trilla av. Innan jag upptäckte att svinton låg precis bakom disktrasorna under vasken.
.
Nu tänker jag lägga mig i solen och läsa ett tag innan jag tar itu med tvätten eller ritar lite. Måste vila hjärnan, den går alldeles för mycket på högvarv.
Från midsommar. Jag "posade fint".
Spenatlasange
Nu kör vi en liten revival av mitt föredetta mattema på den här bloggen. Jag lagar för tillfället spenatlasange! Min favoriträtt, spenat är något bland det bästa jag vet. Inte skolans hemska stuvade historia, men min lasange, en fräsch sallad, TGI Fridays Tuscan and Spinach dip... så gott! Nästan så att man funderar på att åka upp till Fridays i Stockholm så jag kan få mig min dipp!
Var uppe i hyfsad tid imorse och åkte till Åhus där Louise och en massa annat folk har campat över midsommarhelgen. Kul att träffa lite nya människor, och att ligga på stranden är ju aldrig fel! Jag misstänker dock att jag brände mig rätt duktigt.
Vad som händer i kväll vet jag inte riktigt. Känner inte egentligen för att gå ut och göra något speciellt. Kanske kollar jag bara på en film och äter den överblivna jordgubbstårtan som mamma bakade igår... yummy! Dessutom måste jag skriva in mig på arbetsförmedlingen... blä. Eller Yay! Det beror väl på hur man ser det. Blä för att det är mycket mer komplicerat att skriva in sig än vad jag trodde, men Yay blir det väl om jag får ett jobb.
En midsommarnattsdröm
Jag har nog sovit två timmar i natt. Halsen värker och det känns som om jag har ramlat in i en vägg ett par gånger. Dessutom lyckades jag riva upp mina tights jag hade, och få exakt 23 myggbet (jag har räknat).
Det här måste ha varit en av de bästa midsommaraftnar jag har varit med om.
Midsommar!
Jag har aldrig gillat helgdagarna där det som förväntas av en är att man ska ha the time of your life. Nyår, Valborg, Påsk... whatever. Det slutar alltid med att man bli besviken. När jag var yngre var det alltid värsta ångesten över att man skulle ha kul på de här dagarna, nu när man har passerat tonåren bryr jag mig inte så mycket. Ärligt talat, så hade jag nog lika gärna kunnat sitta hemma utan att vara helt förstörd.
Men det är inte så att jag vill eller tänker planera att sitta hemma. Nejdå, ikväll ska Världens Bästa Före Detta Klasskompisar ha återträff i Tyringe hos Elin, vilket jag hade gått på vare sig det var midsommar eller inte. Jag har hunnit träffa henne, Emma och Violete i veckan och det ska bli jättekul att träffa alla andra igen!
Jag tror det kommer att bli en bra midsommar! Jag har gjort the Mother av all midsommarkransar tillsammans med lillasyster och lilla lillebror igår, och nu sitter jag och ska måla till naglarna så de ser okej ut ikväll. Jag tänker gå all in! Jag tänker plocka blommor och lägga under kudden, försöka dra igång små grodorna och har beställt midsommarstång. Hoppas verkligen de har fixat en sådan åt mig nu!
Glad Midsommar, allihopa!
Oj
Kommer ni ihåg den där listan som jag skrev igår? Jag som kände mig så duktig som faktiskt planerade för en gångs skull.
Hahahaha. Jag sov till 1.30 pm. Eller 13.30, som jag kanske får öva mig på att säga nu. Åt frukost, tvångsgosade med katten lite, spelade lite Wii med lillebror och städade upp på rummet. Sedan ville mamma att jag skulle följa med till nya Konsum och hjälpa henne bära kassar. Och som den duktiga dottern jag är gjorde jag det. Efter det åt jag godis och fick äntligen dricka Loka som jag har saknat något så fruktansvärt, och när klockan var 21.30 lyckades jag somna igen! Vaknade vid midnatt och gick in på datorn... det är ju fortfarande tidigt!
Men vad hände med all den tiden jag skulle ha lagt på att göra nyttiga grejor? Långpromenader osv? Jag har ingen aning. Jag vet inte om det är jetlag, men jag är KONSTANT sömning. Hela tiden verkligen! Och det är ju inte precis som att jag bara har legat hemma och såsat de senaste dagarna. Nåja, hoppas det blir bättre imorrn!
Lista på saker att göra imorrn
- Springa, har inte motionerat på alldeles för länge. Alternativt långpromenad.
- Installera iTunes på min gamla stationära datorn så jag kan få över all musik jag har på den i iPoden
- Scanna in alla teckningar jag gjorde i USA så jag kan redigera till dem
- Börja fila på ett CV
- Dammsuga mitt rum och tvätta
- Välja bilder från USA som jag vill skriva ut, köpte ett jättefint foto album när jag var i Hässleholm idag
Nu är alla väskor uppackade, det amerikanska godiset nästan uppätet och jag börjar sakta vänja mig vid tanken på att det här inte är en dröm utan att jag kommer att vara kvar här i Sverige ett tag till, troligtvis tills i vår. Ju mer jag tänker på det känns det som en bra ide att ta det lugnt, jobba och eventuellt kanske plugga någon kurs i höst, hitta en lägenhet. Få bli självständig.
Jag har redan planerat in att jag antagligen ska hälsa på Tjeckien när Tereza kommer hem i höst, och kommer nog att träffa Tyskland ännu senare. Dessutom har jag gått om tid på att kolla på vad jag kan göra i vår och spara pengar till det.
Att inte komma tillbaka till USA inom den närmaste tiden känns fruktansvärt, rent ut sagt. Som om jag är fastkedjad här, där det inte finns någonting för mig. Det kliar i fingrarna efter att göra saker hela tiden. Gör jag inte det, sitter jag bara och tänker på vad som händer i Livingson hela tiden; nu hämtar de ungarna, nu sitter de på Dunkins, nu äter de middag på Chilis. Inte alls kul.
Nej jag måste ha pengar. Är det någon som vet ett jobb så får ni gärna säga till. Seriöst! Jag gör nästan vad som helst.
De två senaste dagarna har varit full fart. Jag har sprungit runt hos halva släkten och visat bilder, träffat vänner och därimellan kollat mejlen efter nyheter från andra sidan Atlanten.
De två dagarna som kommer har jag inga stora planer förutom listan som står där uppe. Gaah... känner att jag inte vill ha någon fritid alls faktikt. Vill bara engagera mig och ha kul just nu... måste planera in lite saker att se fram emot i sommar, annars är jag alldeles körd... Kommer att bita ner naglarna och klättra på väggarna.
Nej, nu kanske man sak försöka sova. Är jetlaggad och mamma väckte mig sju i morse, efter tre timmars sömn. För att tala om att jag skulle diska. Kunde inte somna om hur mycket jag än försökte.
Gud, vad jag är sugen på en bagel från Dunkin Donuts nu... Kanske ska ner till det som ser ut som Hitlers Cementbunke, men i allmän mun kallas " Nya Konsum" imorrn och kolla vad de har där.
Godnatt
The blogg is back!
Jag undrar om det fortfarande är någon som läser den här, men tanke på att jag inte skrivit ett ord på någon vecka. Kan ju meddela att jag är hemma i svedala igen och jag saknar USA så mycket att jag sprängs. De hade alltså rätt i början när de pratade om hemlängtan och berättade att när man kommer hem så saknar man USA med. Något. Så. Frktansvärt.
Oh well. Jag kommer tillbaka. Och jag kommer att fortsätta blogga bara för att jag tycker det är kul. Självklart kommer jag att ändra inriktning här, så när jag har kommit tillrätta kommer det igång igen.
De närmaste dagarna kommer nog att tillbringas med att träffa vänner och familj, och sedan är det midsommar vilket jag ser jättemycket fram emot. Kommer nog att ha power point presentation om min tid i USA för mina stackars vänner då!
Nu ska jag in till stan, hitta en adapter till datorn så jag kan skypa me the US. När jag sedan har fått igång min laptop så ska jag bränna massor med skivor till bilen med min älskde USA musik och så ska jag framkalla massa foton därifrån. Take care!
Alla kan ta det lugnt
Jag är inte längre självmordsbenägen. Solen skiner, jag tog en promenad, hittade en skog och höll på att springa rakt in i en flock med kanadagäss. Sedan satte jag mig på en stubbe en bit därifrån och pratade med några fåglar i värsta prinsess anda. Inte speciellt van vid naturen efter åtta månder i storstan, så jag ryckte till vid första bästa vingfladder.
Det var för varmt för att gå omkring ute, så jag gick och kände på poolen som min LCC har. Riktig swimmingpool, superhärlig. La mig och läste samma bok som jag läste på planet till staterna, men hann inte stanna där så länge innan min LCC och hennes dotter kom hem.
Dottern bjöd in mig att spela på hennes Wii, och där blev vi sittandes i några timmar. Hon är verkligen supergullig och man märker att hon anstränger sig för att jag ska känna mig hem hemma. Samma sak med min LCC. De är några av de finaste människor jag har träffat och är så tacksam över att jag bor här för tillfället. Det är som semester!
Nåja, snart ska jag ut på sushi. Hatar verkligen att inte ha någon bil och vara beroende av att folk ska hämta mig hela tiden...
Jag känner mig helt körd
Känns som att min blogg håller på att förvandlas till en emoblogg just nu, men det är ungefär så jag känner. Vaknade imorse av att program directorn (hon som typ håller i alla au pairer i NJ) ringde och ville gå genom situationen igen. Ville ha en förklaring till allting som hade gått snett. Jag har redan fått upprepa allt som har gått fel för så många personer de senaste dagarna och jag är så himla trött på att göra det. Hela tiden får man upprepat vad det var man gjorde fel, hela tiden. Jag orkar inte det längre. Jag är i helt fel stämning idag. Igår gick jag och la mig med de här tankarna, vaknar upp med de här tankarna, upprepar de här tankarna om och om igen. Mitt fel, mitt fel, obetänksamma, dumma jag... Jag orkar inte längre! Jag förstår inte hur det finns familjer som kan vilja ta emot mig efter vissa av de sakerna som står i papperna. Allting bara låter så hemskt.
Igår mådde jag okej för att jag inte behövde prata om det hela tiden. Nu kan jag inte sluta tänka på allting som har hänt de senaste dagarna.
I natt drömde jag att jag var hemma. Vaknade och trodde på allvar att jag var hemma i mitt eget rum i knislinge innan jag öppnade ögonen, trodde att allt det här var över. Lagom kul att se att det inte var det.
.
Går det här inte över innan i kväll måste jag säga till min LCC att jag åker hem. Jag klarar inte av en dag till att må så här. Det känns så jävla hopplöst, jag skiter i det nu. Vill bara komma hem och lämna det här bakom mig, få börja på något nytt. Ska träffa mina kompisar och prata med dem ikväll. Jag kommer självklart att sakna dem något så fruktansvärt, men jag vet att jag kommer att träffa dem igen. Och USA kommer att finnas kvar.
Tiden går
Tiden bara springer iväg. Jag fattar inte var den har tagit vägen, vart har alla åtta månader tagit vägen? Varför har jag inte utnyttjat tiden mer?
Förra veckan var allt fortfarande normalt. Jag gick upp, fixade frukost till ungarna, gick och la mig, hämtade dem från skolan och träffade mina vänner på kvällen.
Nu sitter jag här, ensam i huset som tillhör min supergulliga LCC och lyssnar på musik. Jag är helt planlös till imorrnkväll då jag ska äta sushi med tjejerna. Jag har ingen aning om var jag ska bli av.
.
Jag vet att jag vill försöka hitta en annan familj här i området, men om den inte är perfekt och om jag inte trivs superduper bra kommer jag att åka hem. Jag har inte energi att kämpa. Jag vill bara ligga i min säng med mina katter och läsa en bra bok, åka till Yngsjö med mina kompisar, ut och springa i skogen. Inte oroa mig över intervjuer och vad som kommer att hända.
Samtidigt vet jag att jag kommer att ångra mig om jag bara åker hem utan att försöka stanna min tid här. Dessutom hade jag så många planer... alla ställen dit jag ville resa och det finns så mycket i staden för mig just nu.
.
Sade adjö till familjen igår. Mycket tårar, det var inte så kul.
.
Nej, nu ska jag vika lite tvätt här i huset och kanske klä på mig. Vi hörs
Hur jag känner mig just nu
Trött.
Avtrubbad.
Besviken.
Men beslutet är taget och det finns ingenting att göra åt det. Tvärt om. Istället för att se tillbaka och gnälla över det som gick fel, ser jag för en gång skull frammåt. Jag har en plan på vad jag kommer att göra i alla lägen.
Jag ska åka ifrån den här familjen. Its out, everybody. Im leaving and i aint coming back.
Jag har gått genom dagens gråtperiod redan, just nu känner jag mig bara självsäker. Vet precis vad jag ska säga. Jag är inte skyldig dem något längre, är inte skyldig att jobba häcken av mig, är inte skyldig att springa efter barnen, är inte skyldig att småprata när jag egenltigen vill ut och träffa kompisar.
Det kommer att bli helt fruktansvärt när jag måste åka, det är jag medveten om. Jag har redan tillbringat flera timmar med att gräma mig över detta. Att lämna de här underbara barnen kommer att bli något av det tuffaste jag har gjort. Att lämna mina kompisar kommer att svida så djupt, djupt inne i själen. Om jag måste lämna New York kommer en bit av mitt hjärta att stanna kvar här. Jag har aldrig mått så bra som i den här staden, och jag kommer att komma tillbaka hit. Inget snack om saken.
Jag skriver mer om det här senare.
Min sinnesstämning de senaste dagarna
Jag tror att det här klippet säger allting.
Regn
Det har spöregnat HELA dagen här. Dessutom känner jag mig helt klubbad och slutkörd idag. Det var på ren viljestyrka jag klev ur sängen och hasade mig till skolan för att hämta upp ungarna, och trots att det har varit en väldigt lätt dag känns det som om musten har sugits ur mig. Jag tänker inte gå upp från soffan ikväll... tror jag hade kunnat somna här och nu om jag hade tillåtit mig själv till det. Blä.
Bloggar mest för att ni ska veta att jag lever. Nu vet ni det. Så. High five med mig själv. Good night, and travel well.
Bra och dåliga saker med USA
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7255255.ab
Kära Aftonbladet. Ibland skriver de saker man faktiskt bryr sig om. Tummen upp för killen som läckte den här filmen, tycker jag. Att det ens finns hemlighetsstämplade dokument bevisar väl bara att det pågår mycket sådant skit. När jag såg filmen första gången kan jag inte påstå att jag var speciellt förvånad.
Jag älskar att vara här i USA av många anledningar. Innan var jag nästan lite militantisk (heter det så? Börjar helt komma från svenskan...) USA motståndare, men när man är här får man ett helt annat perspektiv på landet. Många av människorna som är här har aldrig varit utanför landets gränser. Vill de ha sol åker de till Florida, vill de ha storstad finns det ju hur många som helst att välja på.
Det jag försöker säga är att de inte VET BÄTTRE på många punkter. Hur dumt det än låter. I skolan lär de sig väldigt mycket om det som finns inuti USA, men inte så mycket om andra ställen. Jag har träffat många amerikaner som på fullt allvar tror att man kör vänstertrafik i hela Europa och jämför Sverige, som faktiskt har en högerregering, med en kommuniststat! De är ofta lite naiva och tror att saker och ting löser sig. Klimathotet har jag inte hört ett pip om... och de "källsorterar". Dvs de lägger all plast i en påse och ALLT annat i en annan. Mat, papper och jag misstänker batterier. The whole thing. Hela samhället är uppbyggt så att man måste ta bilen över allt dit man ska. I sverige snackades det ju om "inte bilen under milen", men här kan man knappt ta sig från ena affären till den andra utan att bli överkörd eftersom man måste korsa vägar där folk tror att de är med i Nascar.
Ibland känns det bara som att de reagerar på helt fel saker. Idag efter skolan såg jag en mamma som sa till sin dotter att hon inte fick springa, för att hon hade sandaler på sig. Jag menar, de dör inte om de skrapar sig. Men här ska de ha medicin och hela tjotahejti så fort de får ett blåmärke.
Sedan så finns det så mycket som är oerhört bra med USA. Människor här är så lätta och öppna att prata med. Det är ett underbart varierande landskap. Maten är för det mesta jättegod, även om jag saknar pizza som inte är dränkt i ost och smör på bröd. Kulturen är underbar, vädret är spännade, och det finns så mycket mer att göra! Man känner sig välkommen i stort sett över allt, och även om det är väldigt ytligt är det fruktansvärt skönt att kunna småprata med vem som helst. Allting är nära!
The American Dream! Jag tror jag fattar det nu, den finns faktiskt på riktigt. Vill du, kan du göra vad som helst. Vad som helst. Behöver inte vara något stort som att förändra världen, utan kanske bara att prata med den söta killen utan konstiga blickar. Att ta sitt pick och pack och åka på resa utan förvarning. Att stanna ute och diskutera musik på Union Square med advokatstudenter till fyra på morgonen. Få lägenhetstips av människan bakom disken på Subway och gratis munchkins av personalen på Dunkins.
Och det är så uppfriskande att möta människor som tror och kämpar för att förverkliga sina drömmar. Som inte tvekar till att starta produktinosbolag inom musik och bara kastar sig in i vad de vill göra. Som har några större planer än villa volvo vovve. Jag älskar det här... det är en helt annan anda här. Jag fattar inte hur jag ska kunna gå tillbaka till Sverige där man hela tiden måste motivera sin val och se till att de är realistiska. Jag är så jävla trött på realism. Var finns äventyrskänslan, egentligen? Varför kan man inte göra galna saker där hemma? Det är så befriande att gömma sig bland folket i New York. Det finns någonting för alla här. För alla. Jag älskar det. '
6 Juni
... är som bekant (?) Sveriges nationaldag. Hur firar då Suss och Elinor detta?
Tur att man har självdistans. Mitt inne i centrala New York.
Jobbekväll
Sådan skillnad från förra lördagskvällen, om man säger så! Tillbringade största delen av dagen i sängen och sitter nu barnvakt till fem ungar som vägrar inse att man måste försöka sova på kvällen, vilket garanterat kommer att sluta med att jag får ta hand om bråk som kommer att urarta om ca 40 minuter. Underbart. Varför kan de inte bara lägga sig ner och kolla på TV? Nej, för först ska de ha vatten, popcorn och sen kommer de och ber om middag? var jag likadan när jag var liten? Hade jag lika precisa önskemål i matväg och vägrade käka om jag inte fick som jag ville? det är jättemånga barn som är sådana. Som vägrar dricka något annat än bubbelvatten, som tycker att man kan äta chips varje minut genom eftermiddagen och att man kan ha snack time hela kvällen. Jag tänker inte skaffa barn på en lååååång tid, om någonsin. Finns inget bättre preventivmedel än att vara au pair, lovar. Ändrar sig gör de hela tiden med. Det som är bra ena minuten är dåligt nästa, och sen skyller de på mig för att jag inte kan läsa tankar. Suck. Orkar inte, vill bara gå och lägga mig, är faktiskt jättetrött. Blä.
Nej TV goes off om 40 minuter, vare sig de gillar det eller inte. Sedan kanske jag kan få lite ro. Hata jobba sena kvällar.
Saker som håller mig vaken om nätterna
- Var kommer order "okej" ifrån egentligen?
- Geniala ideér om hur jag ska bli rik i framtiden, som jag måste förverkliga i precis samma sekund som jag kommer på dem.
- Slutet på Lost.
- Hur jag skulle bete mig om jag träffade kändisar.
- Varför har inte Singstar slagit igenom i USA?
Shrek - Forever After
Jag tror jag håller på att bli hjärntvättad. Inte nog med att man tittar på Nickelodeon på sin egen fritid, så går man och ser barnfilmer en fredagskväll. Och tycker att alla trailers på animerade filmer i förhandsvisningen verkar jättebra.
Jag älskar animerade filmer. Och humor. Kommer nog aldrig att växa upp på den fronten. I ärlighetens namn, varför skulle man egentligen vilja göra det?
Jag och grannen bestämde häromdagen att åka och kolla på den nya Shrekfilmen. Några skratt bjöd den minsann på, men ettan och tvåan var bättre. Men det spelar ingen roll, jag kommer alltid att älska Shrek. Mästerkatten i stövlar liknande min egen kisse väldigt mycket och var tillsammans med Åsnan höjdpunkten i filmen. Satt och skrattade i alla scener de var med.
Har inte skrivit så mycket de senaste dagarna för att det helt enkelt inte har hänt så mycket att berätta om. Frukta icke, jag lever!
Imorgon ska jag ta en lååång sovmorgon och sedan jobba på kvällen. På söndag har jag lite planer, men tänker hålla det hemligt än så länge. Tänk efter vilken dag det är på söndag och vad svenskorna i Livingston kan tänkas göra med den. Hehehe.
Nej, nu ska jag surfa lite så jag får min dagliga internetfix och sedan sova som en stock. Godnatt!
Uttorkad
91 grader idag. Jag har flängt runt som en dåre hela eftermiddagen eftersom lillkillen och hans playdate fick massa bråkattacker och därmed i vanlig ordning glömt att dricka. Nu sitter jag i soffan med en huvudvärk från helvetet och känner mig darrig som ett asplöv. Note to self, GLÖM INTE ATT DRICKA I 30 GRADERS FUKTIG HETTA. Dumma mig.
Ska snart, tack gode gud, ut och käka glass med tjejerna. Det behövs verkligen efter en dag som denna.
Memorial Weekend
Memorial Day is a United federal holiday observed on the last Monday of May (May 31 in 2010). Formerly known as Decoration Day, it commemorates U.S. soldiers who died while in the military service.[1] First enacted to honor Union soldiers of the American Civil War – it is celebrated near the day of reunification after the Civil War – it was extended after World War I to honor Americans who have died in all wars.
In the United States, Memorial Day marks the unofficial (i.e. non-astronomical) start of summer, just as Labor Day marks the unofficial end of the season.
Så står det på Wikipedia om man skulle få för sig att söka. Jag hade ingen aning om varför jag slapp jobba igår, men var ärligt talat alldeles för nöjd med min helg för att bry mig.
Jag är så himla nöjd att det liksom inte går att beskriva. Allting har varit så perfekt.
Det hela började i fredags. Det var en kompis födelsedag och han hade bjudit in oss till Empire Rooftop, men jag och Suss blev sena. När vi väl kom dit så hade de stängt allting (igen). Nåja, vi fick tag på en annan promotor och stack till Marquee, en ganska känd klubb. Vilket drag! Det var packat på dansgolvet, de hade tre olika våningar och man fick verkligen tränga sig fram för att komma någonstans. Det var så underbart drag och trots att det inte var min favoritmusik (house, rnb och hiphop), så hade vi jättekul. Träffade så många roliga människor som jag hoppas jag kommer att få se igen.
På grund av att vi var tvugna att ta bussen hem var vi fast i NY tills klockan 8 på morgonen. Vad gör man då? Jo, man åker till McDonalds på Times Square och hänger där. Vi började prata med två brasilianare som efter ett tag gav oss gratisbiljetter till Webster Hall, en annan känd klubb. Jag behövde gå på toa, och plötsligt kom Suss och joinade mig i kön. Tydligen hade de erbjudit henne crack. Hoppas att vi inte träffar de personerna igen. Man måste vara försiktig.
Vi satte oss på den röda trappan mitt i smeten, och småpratade med allt folk som gick förbi. Bland annat träffade vi två svenska au pairer som skulle till Boston. Verkade vara supergulilga tjejer.
Times Square känns som en av de säkraste platserna att vara på kl 6 på morgonen. Poliser överallt så man behöver inte bekymra sig om att bli rånad eller något sånt.
När vi väl kom hem så somnade jag nästan med en gång. Tvingade mig upp vid halv tre efter fem timmars sömn. Vi skulle ju in till stan igen, fast nu hade vi bokat hotel tills på måndagen!
Hotel Alexander på Upper West välkomnade the swedish girls vid halv 8 på kvällen. Var inte världens finaste hotell precis, badrummet var väldigt litet och duschen funkade inte som den skulle. Men sängarna var jättesköna, vi hade platt TV och ganska mycket plats. Vi tillbringade inte så mycket tid där ändå. Det gick på en liten slant, men det var det värt. Så otroligt skönt att vara inne i staden, slippa bekymra sig för att hinna med bussen hem och att bara kunna ta den tiden man vill. Underbart, underbart!!
Efter att ha sminkat sig, ha haft på Lost finalen på TVn i bakgrunden (jag kunde inte kolla ibland, bölade fortfarande och skulle ha sabbat sminket), lyssnat lite på skånsk musik (Mitt val, he he) och satt på oss lite snygga klänningar drog vi ut på stan. Vi åkte till Greenwhich och åt på en superfin italiensk restaurang innan vi åkte mot Greenhouse, en klubb med återvinnings tema, för att möta upp födelsedagsbarnet och våra andra kompisar vid midnatt. Vi kom in, och blev lite besvikna. Det var inte alls lika kul som natten innan! Musiken var inte en enda låt vi kände igen, och det var nästan bara tjejer där. Man hade hört så mycket om Greenhouse innan, jag hade förväntat mig mer. Vid tvåtiden hörde vi av oss till samma promoter som dagen innan och åkte till en annan klubb, och det var hela helgens klubb höjdpunkt! Precis lagom mycket människor, så sociala och glada, musik man kunde dansa på soffor till, typ 15 nya nummer på en kvart, en wanna-be Michael Jackson som dansade runt på golvet, militärer på permis, folk i helt galna utstyrslar. När stället stängde vid 4 på morgonen fanns det nog ingen som kände för att gå hem. Vi träffade en annan promoter som gav oss hans kort och bjöd in oss till sommarfester i the Hamptons. The Hamptons! Det är där alla galet rika miljonärer håller till!
Nåja, vi hoppade in i en taxi och begav oss till Times Square igen, för lite nattemat. Inom tre sekunder hittade vi ett annat gäng som bjöd in oss på efterfest till deras hotell. Vi gick aldrig dit, utan satte oss på precis samma ställe som natten innan. Träffade ännu mer underbara människor, och inte förren kl 06.15 var vi tillbaka på hotellet.
Vaknade kl 3 av väckarklockan i söndags. Hade kunnat sova ett bra tag till, men tvingade mig själv upp och in duschen. Man kan ju inte sova bort hela dagen.
När vi var i mänskligt tillstånd stack vi till Greenwhich igen haha. Åt tacos på ett mysigt publiknande ställe. Suss ville sticka till ett annat ställe vi var bjudna till, men jag totalvägrade. Hade nog uppnått en ny nivå av grinighet på måndagen. Istället åkte vi till bion på Times Square och kollade på Sex and the City 2. Det var nog så nära jag kommmit en religiös upplevelse på ett tag. Älskade den filmen, älskade att man kände igen alla miljöer, älskade musiken och hur alla människor i salongen skrattade vid exakt rätt ögonblick, precis samtidigt. New York humor.
Klockan var mycket efter det, men vi kände inte för att gå hem. Istället stack vi till Union Square för att hänga där i någon timme. Haha... någon timme. Yeah right. Under kvällen hann vi betrakta fotbollsspel, bli serenerade av en gitarrkille som jag misstänker var hög och prata i flera timmar med ett par studenter vi träffade. Klockan var fyra innan vi tvingade oss själva att åka hem. Åkte inom Subway, kassören där var så himla trevlig. Lät oss komma in och låna toaletten i kontoret och gav oss tips om vad som fanns att göra.
Vi festade inte det minsta, men somnade inte förren halv 7 ändå. Kvällen slutade med att Suss hade högläsning om Sverige från Wikipedia. Visste ni att de inte firar Mårten Gås uppe i Norrland?
Var sjukt trött när vi skulle checka ut dagen efter. Fick bara ca 3 timmars sömn, och ville slå någon. Samlade mig, och vi satte oss på tunnelbanan mot Brooklyn och Coney Island. Det är en strand, med Boardwalk och nöjesfält. Såg ut ungefär som det gjorde i Wildwood, fast så mycket mer människor. Det var varmt så vi åkte rätt snart. Hämtade väskorna på hotellet och åkte till Ellens Stardust på Broadway, musikal restaurangen. De sjönd Hakuna Matata och ett Grease medley= kärlek.
Det var Fleet Week, dvs alla skepp var i hamn och alla militärer hade permis. Fanns överallt, och alla hade uniformerna på sig non stop.
Elinor hittar en häst och blir nöjd
Need I say anything?
Flickan som lekte med elden
Piren vid Coney Island. Say, vad har ni för väder där hemma?
Vi var inte de enda som fick för oss att åka dit.
Nöjesfält för hela slanten! Det var längesen jag var på ett ställe med så mycket folk.
Så var min helg. Helt freakin underbar. Jag vill alltid stanna i New York. Alltid. Här finns allt. Aldrig tråkigt. Så härliga människor, så internationellt. Älskar. Kärlek.
Back to reality
Trots bristande blogguppdatering lever jag. Och är mer förälskad i New York än någonsin.
