Avatar
Wow. Vi kan börja med det. Wow.
Klockan är nu 01.58 och jag har precis kommit innanför dörren efter tre timmar i en biosalong med 3D glasögon och lätt gapande mun. Jag känner mig som om jag har sett film för första gången, som om jag aldrig igen kommer att kunna nöja mig med halvkassa svenska komedier och jag tror att de slarvigt med handkamera inspelade reklamerna på ameriskansk dag-tv kommer att göra fysiskt ont från och med nu.
Sen kan jag tillägga att den inte var den bästa film jag har sett. Historien var ungefär lika komplicerad som Pocahontas.
Men Gud... den var by far den snyggaste filmen jag har sett. Man skiter liksom i att vissa scener är ungefär lika förutsägbara som en bussresa till Hässleholm, för istället har man flygande berg en meter framför ögonen. Man har blåa aliens med stjärnor i ansiktet som skjuter med automatvapen, har ett eget språk (tack gode gud att de inte bara pratar engelska på någon konstig dialekt genom hela filmen, finns det något jobbigre?) och kallar människor för sky-people. Man har flygödlor och något som ser ut som en korsning mellan dinosaurier och noshörningar. Man har en stor planet istället för en himmel ovanför huvudet och jag tror till och med de har lånat lite rekvisita från den sista Matrix-filmen. Man har blommor som flyger och insekter som ser ut som blommor och självlysande mossa och från träden hänger det självlysande pinnar och...
Det gör att man bortser från att historien är liiite overklig och klichéig. Hade de lagt ner lite mer tid på historien och vissa karaktärer, så att man verkligen hade brytt sig om dem, hade det varit den bästa filmen ever. Den har alla förutsättningar. Enligt mig slutade den lite för... okomplicerat. James Cameron som har gjort Avatar gjorde ju även Titanic och Terminator, och enligt mig är anledningen till att de filmerna är så bra är att de inte slutar med happy ever after. Hur ont gör det inte när Jack sjunker ner i vattnet, egentligen? Och hade Titanic vunnit flest Oscar ever om Jack hade hoppat upp på flotten med Rose och de hade blivit räddade?
Du kommer inte att gråta ögonen ur dig som du gjorde under Titanic, men istället kommer du att tillbringa timmar med att undra "Hur fan gjorde de det där? Hur? När kan jag åka till Pandora och rida på flygödlor? Nääär?" Och sen kommer du antagligen drömma att du gör det under några nätter framöver och vakna andlös. För andlös blir man av att se på de helt fantasiska landskapen, så andlös att man glömmer bort att undra varför filmens Pocahontas inte börjar sjunga Colours of the Wind i några scener eller varför i helvete människorna är så korkade att de försöker bomba skiten ur Gammelfarmor Pil. Så andlös att du bokstavligt kommer att väja för granaterna som flyger och för ödlornas tänder där du sitter i biostolen.
Just nu är jag för trött för att tänka. Wow är allt jag kan och vill säga. Wow.
Klockan är nu 01.58 och jag har precis kommit innanför dörren efter tre timmar i en biosalong med 3D glasögon och lätt gapande mun. Jag känner mig som om jag har sett film för första gången, som om jag aldrig igen kommer att kunna nöja mig med halvkassa svenska komedier och jag tror att de slarvigt med handkamera inspelade reklamerna på ameriskansk dag-tv kommer att göra fysiskt ont från och med nu.
Sen kan jag tillägga att den inte var den bästa film jag har sett. Historien var ungefär lika komplicerad som Pocahontas.
Men Gud... den var by far den snyggaste filmen jag har sett. Man skiter liksom i att vissa scener är ungefär lika förutsägbara som en bussresa till Hässleholm, för istället har man flygande berg en meter framför ögonen. Man har blåa aliens med stjärnor i ansiktet som skjuter med automatvapen, har ett eget språk (tack gode gud att de inte bara pratar engelska på någon konstig dialekt genom hela filmen, finns det något jobbigre?) och kallar människor för sky-people. Man har flygödlor och något som ser ut som en korsning mellan dinosaurier och noshörningar. Man har en stor planet istället för en himmel ovanför huvudet och jag tror till och med de har lånat lite rekvisita från den sista Matrix-filmen. Man har blommor som flyger och insekter som ser ut som blommor och självlysande mossa och från träden hänger det självlysande pinnar och...
Det gör att man bortser från att historien är liiite overklig och klichéig. Hade de lagt ner lite mer tid på historien och vissa karaktärer, så att man verkligen hade brytt sig om dem, hade det varit den bästa filmen ever. Den har alla förutsättningar. Enligt mig slutade den lite för... okomplicerat. James Cameron som har gjort Avatar gjorde ju även Titanic och Terminator, och enligt mig är anledningen till att de filmerna är så bra är att de inte slutar med happy ever after. Hur ont gör det inte när Jack sjunker ner i vattnet, egentligen? Och hade Titanic vunnit flest Oscar ever om Jack hade hoppat upp på flotten med Rose och de hade blivit räddade?
Du kommer inte att gråta ögonen ur dig som du gjorde under Titanic, men istället kommer du att tillbringa timmar med att undra "Hur fan gjorde de det där? Hur? När kan jag åka till Pandora och rida på flygödlor? Nääär?" Och sen kommer du antagligen drömma att du gör det under några nätter framöver och vakna andlös. För andlös blir man av att se på de helt fantasiska landskapen, så andlös att man glömmer bort att undra varför filmens Pocahontas inte börjar sjunga Colours of the Wind i några scener eller varför i helvete människorna är så korkade att de försöker bomba skiten ur Gammelfarmor Pil. Så andlös att du bokstavligt kommer att väja för granaterna som flyger och för ödlornas tänder där du sitter i biostolen.
Just nu är jag för trött för att tänka. Wow är allt jag kan och vill säga. Wow.
Kommentarer
Trackback
