soreadmymind

Nåja, klockan 8 imorse spöregnade det, så jag sov vidare till 11. Så klart var vi inte där uppe förren vid 13. Det är inte utan att jag var lite nervös när jag plockade in hästapållen, har ju för tusan gått ett år sedan jag var uppe på en häst!

Men hör och häpna, det gick jättebra! Lite skakigt i början för min del och mina ben kommer nog att protestera ganska häftigt mot det mesta imorgon, men det var det värt det. Jag har nog inte insett hur mycket jag har saknat hästeriet. Puffie som jag red kan vara lite bitchig, men hon kände nog på sig att jag inte ridit på ett tag. Har aldrig sett henne så snäll och lätt att ha och göra med! Gud vad jag har saknat att bara ge mig ut i skogen på det sättet. Man får en sådan frihetskänsla, och alla jag har pratat med det om håller med om att ridning funkar som en slags meditation. Vissa sysslar med yoga, andra rider. Fungerar precis lika bra.

Louise hade lite otur med hästen hon red, han snubblade och landade på knäna. Otäckt när sådant händer, men det gör det tyvärr. Kan hända vem som helst. Nåja, han knallade hem med lite skrubbade knän och verkade lika glad för det.

Hoppas jag kommer ut snart igen.

.

Projektet för eftermiddagen blir att kolla runt på lite jobb, och om jag hinner sticka ner till pappa och sedan cykla upp min cykel. Ikväll ska jag förhoppningsvis träffa vännerna.

.