soreadmymind

Idag har varit en extremt blandad dag. Jag har varit supertaggad mot helgen hela veckan på grund av två saker: a) klippa mig så att jag ser ut som en människa igen
b) NY ikväll med en stor grupp kompisar

MEN... När jag vaknar imorse fick jag reda på att jag måste jobba imorrn pga att ödet antagligen kändes för att jävlas med oss alla. Kl 11.00.
Okej. Tåget hem från staden går typ 08.00 om jag inte känner för att åka hem någongång vid midnatt. Vilket skulle ge mig ca 1.5 timmes sömn. Damnit. Kommer jag att orka jobba efter så lite sömn? No chance. Går det tåg tidigare hem? Ingen aning.
  Efter att ha prövat diverse olika svordomar (och hittar på några nya) hämtade jag Carina och hon stämnde in med mig på vägen till frisörsalongen. Vi fick vänta i evigheter på att de satte igång, men under tiden fick vi i alla fall gratis bagels och te, gott. 
Tillslut kom min frisör och hämtade upp mig, satte mig i stolen och frågade hur jag ville ha det. Jag svarade: Ehhh... what do you think? Jag höll på att dö av trisress tack vare mina tråkiga gardiner kring ansiktet. Sååå...  Vi gjorde lite drastiska förändringar.
  Ca fem cm i alla riktningar åkte av. Nackhåret är bra mycket kortare än framsidan. Jag har tunn, spretig lugg. Och volym behvöer jag definitivt INTE klaga på att jag inte har!

LOVE IT!



Tyvärr vägrade min fotogeniska sida att kliva fram när jag försökte ta en bild av hela frisyren framifrån, mne här är i alla fall ett litet smakprov!

Nu ska jag strax åka för att hitta ett par billiga stövlar. I fall jag skulle hitta ett sätt att ta mig hem tidigt ikväll. Faktiskt.