soreadmymind

Jag har inte varit hemma vid den här tiden på en lördag sen jag vet inte när. Klockan är inte ens nio, men jag har redan called it a day. Mina fötter känns lagom möra efter dagens strapatser. Men först tänker jag berätta lite om gårdagskvällen.

Först, när jag, Suss och en danska vid namn Gitte körde för att plocka upp två andra, såg vi ett skitkonstigt djur. Det var ungefär lika stort som en tax, hade kropp som en bäver och en lång svans som en råtta. Vi körde in på en liten omväg bara för att kunna stirra på detta märkliga djur, och detta har nu gäckat mig hela dagen. Vad var det? Har någon svaret? Jag har verkligen aldrig sett något liknande djur innan, är helt mållös. Förra veckan såg jag någonting som liknande en kalkon på vår väg, men den teorin fick jag kasta. Den flög iväg och liknade mer en örn. En svart örn med röd näbb fast med stora drag av en kalkon typ. Några teorier på detta?
  Efter våra nära-naturen upplevelse körde vi till ett Steakhouse. Och där var det vilda västern, kan man säga! Det påminde om en gammaldags saloon. ÖVerallt fanns gamla selar, horn från vad jag antar var bisonoxar hängde i taket och jag är nästan säker på att det fanns en öppen eld någonstans. Väggarna var täckta med svartvita artonhundratals foton på cowboyer och handgjorda skyltar.
  Inte för att jag tycker det är så himla kul med ett Steakhouse, men atmosfären var så himla häftig! Jag åt världens godaste lax, men servitören var lite underlig. När han ville fråga oss någonting ställde han sig lite i hörnet av bordet och väntade tills alla i lugn och ro fått avsluta sina meningar, innan han log blygt och med tyst, sofistikerad röst sa det han skulle. Man såg eller märkte honom knappt.
  Körde i alla fall hem ganska tidigt och somnade tidigt med tanke på att det var en fredagkväll.

Hursomhelst var dagens planer idag att besöka Central Park, som jag på något konstigt sätt har missat fram tills nu. Tunnelbanan var tydligen unnder ombyggnad, så jag, Carina och Rowena hade lite problem med att navigera oss. Men vi hittade tillslut Central Park. Vilken skillnad det var från övriga NY! Det var inga bilar, bara häst och vagn och cykeltaxis. När jag kände lukten av häst blev jag först helt överlycklig, men sedan väldigt deppad. Hästarna såg miserabla ut. De hade skav under selen, alldeles för långa hovar, ovårdad päls, revbenen syntes osv. Mina instinkter sa mig att jag borde springa bort dit och befria dem. Sedan kom jag på att det var mitt i New York, och att de antagligen inte skulle klara sig bland alla bilar så länge. Hästnörden i mig tyckte ändå att det var lite coolt att de kunde gå nästan mitt ute i gatan med alla taxibilar, bussar och vanliga bilar som rusade förbi. Alla hästar jag har haft att göra med skulle nog flytt i panik.
Jaja. Det kändes lite som att man var ute på landet igen, jättemysigt! Vi hittade till skridskorinken där vi spenderade någon timme.
  Angående denna skridskorink. Om du ramlar där är det inte pinsamt. Det är DÖDEN. Det var så mycket folk att det var nästan omöjligt att inte åka in dem som ramlade. Jag kraschade rätt in i en Crewmember som susade in framför mig en tiondels sekund efter att en människa framför mig drattade i backen. Allt jag fick fram var ett "Iiiiii!" innan han skickade mig vidare i rätt riktning. Jag halkade inte en enda gång idag heller, lite stolt blev jag faktiskt! Var nog en av de bättre på skridskobanan... och det säger väl lite om kvaliteten på de som åkte där.
  Efter det strosade vi trots våra krampfyllda fötter och skavsår runt i Central Park på jakt efter Strawberry Fields. Vi såg massa hiphopdansare och andra lustiga människor på vägen dit. Och hundar! Hundar överallt! 
  Tillslut nådde vi Strawberry Fields, och efter det hittade vi även Imagine monumentet. Om det är någon som inte vet vad det är för något, kan jag leka informationsguide och tala om att det är en slags hyllningsplats för John Lennon, som faktiskt blev skjuten bara ett par hundra meter därifrån vid 73d St bredvid sin lägenhet i Dakota Apartments, där Yoko Ono fortfarande bor tydligen. Strawberry Fields är dessutom något fredsmonument. En massa länder där jag gissar på att det har varit ganska hemska krig stod listade där, under texten "Imagine all the people living life in peace..."

Efter det så var det dags för att göra det som vi hade sett fram emot hela dagen, vilket var Chinatown! Och kinamat! Vi var dödshungriga.
  Men ombyggnaderna satte käppar i hjulet för oss, och det tog oss nästan två timmar att ta oss dit. Och när vi väl kom dit, hittade vi ingen bra restaurang. Fanns bättre kinaresturanger i Livingston! De fina skyltare tillhörde inte restauranger, utan följande: Foodmarket, Lightning shop, hairdresser. Dessa tre typer av affärer. Om och om igen. Vi gick och gick, och tillslut hamnade vi i Little Italy! Det blev att vända om, och då såg jag något som fick mig att tappa aptiten totalt. I lådorna utanför vissa foodmarkets låg det massor med fiskar, vilket jag väl tycker är okej. OM FISKARNA ÄR DÖDA! INTE om de ligger och SPRATTLAR framför ögonen på en!! Fy fan... jag skyndade snabbt förbi och önskade att jag aldrig hade sett det där.
  Vi hittade tillslut en vietnamesisk restaurang där vi satte oss och åt. Jag måste säga att jag börjar bli ganska duktig på att äta med pinnar! 
 
Thats it. Vi var slutkörda efter att ha gått och väntat på tunnelbanan i en evighet, så vi stack hem efter det.
För övrigt har jag lärt mig att Elle, mitt smeknamn, betyder armbåge på tyska. Wtf? Därför föredrar jag franska... där det helt enkelt betydet det eleganta Hon...

Nej, vafan. Jag hade tänkt lägga upp jättemånga bilder nu... men har väntat i fem mintuer på uppladdningen av en enda! Jag blir galen! Kommer senare istället.