Legion
Mina skoskav gjorde att jag inte sov mer än tre timmar i natt. Seriöst. Jag var så tjurskallig att jag bestämde mig för att uthärda smärtan från skoskaven varje gång jag ändrade ställning (skinnet har liksom åkt av, så man ser musklerna). Fram tills ett på natten, då jag gav upp och sprang halvsnyftandes in till toan och satte på plåster. Precis som när jag var typ elva. Way to go. Men sen var det för sent att somna. Kollade lite på Oprah, stirrade in i väggen, fluffade till kuddarna... men utan resultat. Jaja.
Behöver jag säga att matkillarna dessutom var en timme sena med att lämna maten. De skulle kommit mellan kl 9-11 am. Okej, tänkte jag. Kan fixa tvätten under tiden och slappa lite, de är snart borta och då kan jag sova ut. Haha yeah right.
Som straff fick han sin dricks i enbart quaters. Fem dollar. Hehehehe.
Jag han med ca 20 min sömn innan det var dags att sticka till skolan och plocka upp barnen och vid den tiden var jag så trött att jag nästan grät och kunde knappt stå ut med tanken att jobba kväll. Eller att göra något annat än att vara stilla i sängen.
Nåja, morföräldrarna dök upp i stort sett samtidigt som vi körde in på uppfarten! Hur trevliga som helst är de verkligen! Typ det första de gjorde var att berätta för mig att jag inte behövde vara med och lägga barnen och kunde därmed gå vid middagstid. Jag gjorde ett minihopp av lycka och bestämde med Suss att vi skulle sticka till den japanska restaurangen. Man får hur mycket som helst mat där och det är ganska lyxigt. Jag har till och med lärt mig äta sushi. Lite, i alla fall. Och tempura. Såå gott.
Vi var ovanligt tidiga idag så vi hann med en tripp till bion också. På grund av vissa orsker kände vi båda för våld, och därmed följde valet på Legion.
Okej. Legion då.
Gud har bestämt sig för att utrota människorna. Med hjälp av gamla tanter och glasskillar besatta av änglar. Ärkeängeln Michael bestämmer sig för att göra uppror mot gud genom att rädda en ofödd bebis. Som typ var the second coming av Jesus, eller nåt, om jag fattade det rätt. Hursomhelst jobbar mamman till det här barnet på en diner mitt ute i öknen där hon har bott i hela sitt liv tillsammans med sin tröge kompis som hör och häpna är kär i henne. Heaven anfaller men Michael skär av sina vingar och hjälper människorna, för att huvudpersonens kärlek till mamman fick honom att inse att han ville att människorna skulle överleva. Eh, ja. Okej.
Den här filmen är mer förutsägbar än ett avsnitt av Hannah Montana och föjder ungefär det här mönstret: Allvarliga samtal mellan två av de tio karaktärerna, FIGHT splattersplatter hoppsan en dog, kulspruta, wise cracking joke, allvarligt samtal mellan två karatärer (haha, alltid just TVÅ karaktärer), FIGHT hoppsan en dog ... I think you get the picture. Det finns dock ett sätt man kan tycka om det här filmen på. Och det är genom att låtsas att det här är en paraodi på samtliga tidigare apokalypsfilmer. Och garva sig genom de "läskiga" scenerna, för de är faktiskt skitroliga.
Jag tyckte ändå att den manliga huvudrolls innehavaren var roligast. Jag kan nog fejka en bättre sydstatsdialekt än vad han kan. Och kan nog vara en bättre skådis med. Paraodi, alltså.
Såg några roliga trailers till kommande filmer med. Macgruber, bland annat. Fundera lite på den om ni inte redan har sett trailern. Hehe.
Behöver jag säga att matkillarna dessutom var en timme sena med att lämna maten. De skulle kommit mellan kl 9-11 am. Okej, tänkte jag. Kan fixa tvätten under tiden och slappa lite, de är snart borta och då kan jag sova ut. Haha yeah right.
Som straff fick han sin dricks i enbart quaters. Fem dollar. Hehehehe.
Jag han med ca 20 min sömn innan det var dags att sticka till skolan och plocka upp barnen och vid den tiden var jag så trött att jag nästan grät och kunde knappt stå ut med tanken att jobba kväll. Eller att göra något annat än att vara stilla i sängen.
Nåja, morföräldrarna dök upp i stort sett samtidigt som vi körde in på uppfarten! Hur trevliga som helst är de verkligen! Typ det första de gjorde var att berätta för mig att jag inte behövde vara med och lägga barnen och kunde därmed gå vid middagstid. Jag gjorde ett minihopp av lycka och bestämde med Suss att vi skulle sticka till den japanska restaurangen. Man får hur mycket som helst mat där och det är ganska lyxigt. Jag har till och med lärt mig äta sushi. Lite, i alla fall. Och tempura. Såå gott.
Vi var ovanligt tidiga idag så vi hann med en tripp till bion också. På grund av vissa orsker kände vi båda för våld, och därmed följde valet på Legion.
Okej. Legion då.
Gud har bestämt sig för att utrota människorna. Med hjälp av gamla tanter och glasskillar besatta av änglar. Ärkeängeln Michael bestämmer sig för att göra uppror mot gud genom att rädda en ofödd bebis. Som typ var the second coming av Jesus, eller nåt, om jag fattade det rätt. Hursomhelst jobbar mamman till det här barnet på en diner mitt ute i öknen där hon har bott i hela sitt liv tillsammans med sin tröge kompis som hör och häpna är kär i henne. Heaven anfaller men Michael skär av sina vingar och hjälper människorna, för att huvudpersonens kärlek till mamman fick honom att inse att han ville att människorna skulle överleva. Eh, ja. Okej.
Den här filmen är mer förutsägbar än ett avsnitt av Hannah Montana och föjder ungefär det här mönstret: Allvarliga samtal mellan två av de tio karaktärerna, FIGHT splattersplatter hoppsan en dog, kulspruta, wise cracking joke, allvarligt samtal mellan två karatärer (haha, alltid just TVÅ karaktärer), FIGHT hoppsan en dog ... I think you get the picture. Det finns dock ett sätt man kan tycka om det här filmen på. Och det är genom att låtsas att det här är en paraodi på samtliga tidigare apokalypsfilmer. Och garva sig genom de "läskiga" scenerna, för de är faktiskt skitroliga.
Jag tyckte ändå att den manliga huvudrolls innehavaren var roligast. Jag kan nog fejka en bättre sydstatsdialekt än vad han kan. Och kan nog vara en bättre skådis med. Paraodi, alltså.
Såg några roliga trailers till kommande filmer med. Macgruber, bland annat. Fundera lite på den om ni inte redan har sett trailern. Hehe.
Kommentarer
Trackback
