soreadmymind

Fråga mig inte hur detta händer. Men nu är jag på väg till Helsingborg igen. Eller rättare sagt, jag är på väg att resa mig i sängen, slänga på mig lite smink och klä på mig. Och det ser ut som om det kommre att börja regna. Om en halvtimme exakt går brauermobilen.

Igår var det nära att min dator åkte till de sälla jaktmarkerna. Varje gång jag slog på den stod det en liten skylt nere i hörnet som sa "no internet access". Jag prövade allting. Jag stängde av datorn, satte på den, kopplade bort internet och på, stängde av det trådlösa nätverket, slog på det lite grand, satte igång det igen och sedan offrade jag en en svart get på datorgudens altare. Ingenting funkade. Är det någonting jag inte har tålamod med är det när datorer bråkar med mig. Jag bryr mig inte om hur det funkar, det ska bara göra det! Ser det som någon form utav rättighet i mitt liv.

Fick order av mamma igår att städa. Usch vad jag tycker illa om det ordet. Städa. Det stämmer liksom inte överens med min personlighet på något plan. Som någon vars namn jag inte riktigt minns sa: Ett stökigt rum är ett bevis på att någon har hittat något bättre att göra. Så sant. Oh ja.

Ni vet sådana saker som låter jätteenkelt när man först tänker på det? Det är aldrig så enkelt. Trots att jag har hört detta typ hundra gånger förut lär jag mig verkligen aldrig. Jag har ingen aning om vad som hände med gårdagen. Jag vaknade, tänkte " Ja! Idag ska jag göra färdigt min kompetensprofil, registrera mig på olika jobbsajter och sedan gå vidare med mitt liv!"

Kom hem ganska snabbt efter jag skrev sist, var så trött att jag höll på att svimma så jag bäddade ner mig i soffan och kollade på en film som jag snott under barnvaktsbesöket, Legender från Övärlden, en animefilm som var jättebra! Älskar det mesta som är tecknat.

Har tillbringat hela helgen nere hos pappa och passat småsyskonen. Jag har lärt mig att Nanne Grönwall tydligen är rock och att katten Lennart inte gillar regn det minsta. Igårkväll satt han på fönsterkarmen och stirrade surt på stormen innan han gick och la sig. Dessutom har jag försökt hjärntvätta barnen med Markolioo, lillebror gillade honom jättemycket, skrattade så att han höll på att trilla av stolen.

Jag får erkänna mig besegrad. Eclipse igår var ungefär lika bra som en piggelin på stranden, gratisdrinkar och sovmorgnar med en katt ihopkurad vid fötterna. Jag satt nog och gapade genom halva filmen, av ren förvåning. I de andra filmerna har Bella bara sprungit runt och sett bitchig ut och Edward har varit som en fiskopia av Angel (det är han fortfarande, men... ) nu hade allt en handling! Och de slogs! Och Bella gick inte runt och såg jobbigt överlägsen ut. Och det var mindre pretentiöst och mer humor och mycket bättre story och man trodde för en gångs skull på skådisarna och man fick tillbakablickar från de andra vampyrerna och Edward hade annan sminkning än i New Moon och Jacob är fortfarande bäst och....!!!

Sitter och fönar håret och gör mig redo för kvällen. Blir som sagt bio ikväll tillsammans med Louise, första gången sen jag kom tillbaka. Haha, innan gick jag nästan varje vecka borta i USA! Fast då hade jag ju mer pengar att röra mig med, inte så konstigt att jag inte kan gå lika ofta här trots allt.

Så har en dag kommit och nästan gått i landet lagom. Dagens planer var att liksom igår bege sig mot Yngsjö, men nu sade vädergudarna STOPP, för imorse när jag gick upp regnade det lite. Kanske lika bra det, jag vaknade upp med fruktansvärt ont i halsen. Detn kanske har något med att göra att jag låg i vattnet i en halvtimme igår och sedan inte torkade på några timmar eftersom solen inte ville samarbeta med våra önskningar då heller. Jag blev minsann brun ändå, utan att bränna mig! Amazing!

Jag tog äntligen tag i mig själv och kollade på filmen Kick Ass för ett tag sedan, ett par månader efter att resten av världen gjorde det. Jag har alltid gillat superhjälte filmer. Favoriten är såklart The Dark Knight tätt följd av Spiderman (Newyork!). När jag var yngre var jag definitivt en av de där ungarna som drömde om att bli en superhjälte och rädda världen, eller som väntade på brevet från Hogwarts pinsamt högt upp i tonåren.

Nu har bollen äntligen satts i rullning! Träffade jobbcaochen för första gången idag, han verkade jättetrevlig och hade många förslag på vad som skulle göras. Känns nästan som om jag borde ha skrivit ner det han sa för det var så mycket! Nåja, det här kommer att bli bra känns det som!

Jag märker ganska ofta att jag är lite småskadad från USA. Vissa saker som är helt normala här i Sverige går mig på nerverna något så fruktansvärt. Jag menar, varför måste jag ha med mig legget för att komma in på krogen? Moi? Varför? Och varför i hela friden går alla bussar och tåg hem så tidigt? Och varför är taxi så dyrt att man knappt ens vågar titta på dem? Jag tror jag har åkt taxi en gång i Sverige, saknar de gula Manhattan taxierna och att det var så lätt att ta sig fram och tillbaka.

Ibland gillar jag att kvällsolen lyser in på mitt rum.

Har börjat sova konstigt igen. Kanske är det för att jag har vilat så mycket de senaste dagarna som dygnsrytmen har börjat rubbas. Nåja, vaknade redan innan kl 7 imorse och trots att jag var jättetrött kunde jag inte somna om. Mamma kom in och frågade hur jag mådde, jag tog tempen och den var uppe på 38 grader igen. Kanske inte låter mycket men jag har så pass låg kroppstemeratur att det känns som mycket för mig.

Ännu en dag i nästan uteslutande horisontellt läge har flutit förbi. Vaknade mitt i gårdagsnatten och var övertygad om att hade det banne mig slagit till på riktigt. Jag hade så ont i hela överkroppen att jag var övertygad om att jag hade åkt på någon maginfluensa, symptomen var inte alls olika från det jag kände femton minuter innan helvetet satte igång förra februari, eller influensan, vilkens symptom jag googlade fram när jag inte kunde somna om. Satt och bad till gud i sängen att jag skulle slippa det. Tack och lov släppte det och jag kunde somna om igen. Mådde hyfsat under nästan hela dagen, men klarade uppenbarligen inte att vara ute i solen längre än tio minuter, för när jag försökte mig på detta våghalsiga uppdrag fick jag en huvudvärk som inte var ifrån denna världen. Ganska bra att jag inte följde med till stranden idag alltså, även om jag håller på och längtar ihjäl mig efter havet. Blev ju förkyld precis när det fina vädret kom, hoppas det håller sig kvar efter att jag blir frisk med.

Who! Äntligen! Nu kommer åskan. Hurra! Blir det inte ett stort jäkla åskväder nu som får marken att darra och sjöar att översvämma blir jag besviken! Jag fixar verkligen inte den här värmen längre! Hatar att vara svettig och just nu känns det som om man knallar runt i en bastu vart man än går... Igår tillbringade jag större delen av dagen med att ligga och hyperventilera i mammas säng. Hennes rum är det svalaste stället i huset. Det här är första gången på flera dagar som mitt eget rum är beboeligt.

Jag får inte in alla mina kläder i garderoben och byrån där de bör vara. Vad göra?

Jag till bringade i stort sett hela dagen igår med att svettas. Det var hemskt. Jag trodde verkligen jag skulle avlida. All värme stiger ju, och bevisligen stiger det till mitt lilla rum. Uschusch. Höll på att smälta.

Var på min första begravning någonsin idag. Med tanke på allt som har hänt den senaste månaden har nog inte allting blivit verkligt än. Vad ska man säga om det egentligen? Det var fint och värdigt och sorligt. Efter vad jag har förstått så var det dags, helt enkelt. Känns ändå konstigt, man tänker på att alla kommer att ligga i den där kistan en dag och sen är man bara borta. Hemskt.

Har precis kommit hem och känner inte för att sova, fast jag vet att jag borde göra det med tanke på att jag ska upp i vettig tid imorgon och köra bil.

Sucess! Jag kom in till Arbetsförmedlingen imorse! Wiho för mig! I och för sig fick jag sitta och vänta i nästan en timme innan de släppte in mig.

Jag behövde verkligen den här dagen!

Vilken äcklig dag! Ingenting har gått som jag har planerat, jag är uttråkad till max, hungrid men samtidigt inte. Och dessutom har jag fått feber. Nej, detta är minsann ingen höjdare. Jag ska döda Emma för att hon måste ha smittat ner mig vid midsommar. Orkar ingenting, vet att jag måste snygga upp i köket innan  mamma kommer hem men känner inte ens för att gå ner för trappan just nu. Jag tänker bara ligga här uppe i protest mot... allting. Världen. Gud. Arbetsförmedlingen. Whatever. Vem var det som man kom på att man skulle bli förkyld mitt i sommaren? Det är ju tillräckligt svårt att andas i värmen som innfinner sig på ovanvåningen utan att man har tre liter slem i halsen.