soreadmymind

Förra veckan var allt fortfarande normalt. Jag gick upp, fixade frukost till ungarna, gick och la mig, hämtade dem från skolan och träffade mina vänner på kvällen.

Nu sitter jag här, ensam i huset som tillhör min supergulliga LCC och lyssnar på musik. Jag är helt planlös till imorrnkväll då jag ska äta sushi med tjejerna. Jag har ingen aning om var jag ska bli av.

.

Jag vet att jag vill försöka hitta en annan familj här i området, men om den inte är perfekt och om jag inte trivs superduper bra kommer jag att åka hem. Jag har inte energi att kämpa. Jag vill bara ligga i min säng med mina katter och läsa en bra bok, åka till Yngsjö med mina kompisar, ut och springa i skogen. Inte oroa mig över intervjuer och vad som kommer att hända.

Samtidigt vet jag att jag kommer att ångra mig om jag bara åker hem utan att försöka stanna min tid här. Dessutom hade jag så många planer... alla ställen dit jag ville resa och det finns så mycket i staden för mig just nu.

.

Sade adjö till familjen igår. Mycket tårar, det var inte så kul.

.

Nej, nu ska jag vika lite tvätt här i huset och kanske klä på mig. Vi hörs