soreadmymind

Inget annat än förväntat alltså.

Sedan var jag ju tvungen att stanna uppe till kl 1 så att jag kunde se eftersnacket med Jimmy Kimmel. Skitbra idé Elinor. Om det inte hade varit för att min hjärna blev helt uppskruvad och inte kunde somna före halv 4. Skitbra idé. "Ja, men hon den kvinnan som var Jacobs mamma var nog gammal egypiter och hörde till folket som byggde statyn och de var säkert präster som lyckades öppna en väg in till dödsriket/livets källa och det är där ljuset kommer ifrån och nummerna är egentligen från Dharma och de lyckades till smälta in de nummerna i själva energin från dödsriket och det är därför de har så mycket med ön att göra och Jacks pappa i slutet var nog Jacob som hoppade in i en annan dimension." Ska fundera mer på detta, annars kommer jag aldrig att få frid.

Känns ändå lite coolt att jag faktiskt var i USA och kollade på Live sändningen när det sändes. It was your destiny... som John Locke skulle sagt. Hade jag berättat detta för 14 åriga Elinor skulle jag ju tyckt att det typ var det häftigaste någonsin.

Kommer att kännas superkonstigt att man inte har någonsin att vänta på längre. Ingen annan serie har nog gjort mig lika knäpp och besatt som den här (förutom Harry Potter, vilket jag med mitt fantastika inflytande har fått lilltjejen att börja läsa!). Jag har nog inte fått lika många WTF moments av någon annan serie... its the end of an era. Det känns verkligen som att förlora en gammal kompis som har varit här sedan jag var 14. Vad ska jag nu längta efter liksom? Vad ska jag nu sitta och storböla, hyperventilera, fundera, bli skitsur och gny över?

Vad tyckte jag egentligen om avsnittet? Jag tror att jag måste se om det, men inte idag. Jag är redan slut efter att knappt ha sovit pga detta, och avsnittet varade i fyra timmar. Fyra timmar! Har ingen aning om hur långt det är UTAN reklamavbrott, men ändå.

Jag gillade verkligen slutet, men det var en del grejer innan det som jag störde mig på. Antar att det inte är så många som har sett det i Sverige, men Jack kladdade till det. Igen. Och typ de sista två timmarna gick ut på att han var tvungen att fixa det han kladdade till, annars skulle ön försvinna. Och så blev han action hero, och Kate blev för första gången underhållande, och Hurley och Ben och Miles blev bäst.

Samtidigt, i ett annat liv, (SNYFT!!! Det är nog en av mina favoritrepliker! See you in another life, brotha! Bara väntar på att få säga det IRL.) så är underbara Charlie tillbaka, Boone och Hurley fixar ihop Shannon med Sayid, Ben ber Locke om förlåtelse (här någonstans gnydde jag som en hundvalp, har alltid varit ett stort Ben- fan), Jack lär sig att han måste "let go" vilket nog har varit ett ganska stort budskap genom hela serien om man tänker på det. Och sen blev det lite för flummigt med " walk in to the light" i slutet för en viss person som inte borde ha varit där från början men som sagt jag tror var en annan person.

Haha... vem sa att jag inte hade hjärnkapacitet? Att jag har lyckats hålla intresset uppe och följa alla skumma intriger och händelseutvecklingar i denna serien borde ju bevisa motsatsen.

Önskar bara att man hade fått svar på allt man hade velat veta. Det är fortfarande väldigt många lösa trådar som de borde ta upp. Och lite misstag, som att vissa människor som borde dött av bomben på 70-talet dyker upp i modern tid med båda armar på plats. (tror jag, måste nog se om den sekvensen).

Om man la samman alla filler avsnitt skulle det ju minst räcka till två säsonger! Varför kunde de inte lagt den tiden och pengarna på att ge oss svar på alla frågor? Whyyyyyy?? Fast då skulle vi ju i och för sig vara fast med Jack och Kate extra mycket... hade man inte kunnat ge honom en mindre roll?

Nåja, Lost, förväl I love u!