Sweet Home Jersey
Vilken helg! Vet inte riktigt var jag ska börja. En sak är i alla fall säkert, och det är att även om drömmen att bila genom USA inte kommer att slå igenom inom den närmsta tiden (hmm... men ge det några år...) så har jag i alla fall bilat genom New Jersey. Eller, New Jersey är väl inte så himla stort, men ändå.
Elinor och Suss (aka Thelma and Louise) lyckades under tonerna från Creedence Clearwater Revival, Flogging Molly och The Ark samt random musik jag hittat på radion ta sig från norra NJ till södra. Vilken skillnad det var! Bara någon timme söder om oss såg allting helt annorlunda ut.
Smärtfritt gick det med. Vi körde bara fel en gång, helt fantastiskt!
En bild från Garden State Parkway. I USA är de flesta motorvägar tre eller fyrafiliga, ganska roligt med tanke på att jag bara sett fler än två filer i storstäder i Sverige, och mitt ute på landsbygden kommer man plötsligt in på en femfilig motorväg.
Stooora vägar. Och sjöar! Och skogar! De kanske har lite natur i USA ändå...
Den här bilden är tagen i småstaden Tuckerton som vi stannade i vid lunchdags. Bara hör på namnet. Tuckerton! Alla människor vi såg såg ut att ha kommit direkt från Jerry Springer show, och jag förstod knappt hur de pratade. Det var så lantligt att jag höll på att smälla av. Alla fördomar jag någonsin haft om countryside New Jersey slogs in. Typ Amerikaversionen av Östra Göinge, fast charmigare. På dinern vi hamnade på satt massa stereotypa amerikaner, jag har inte blivit förvånad om de gamla männen hade varit vietnamveteraner heller.
Jag tyckte i alla fall att ankskylten var riktigt gullig, och på väg dit såg vi tre hästar som jag ville hälsa på, men Suss vägrade att stanna bilen för det av någon anledning.
... och tillslut så kom vi dit!
Som det såg ut när vi körde in.
Att hitta hotellet gick bra, men tyvärr glömde jag helt att ta bilder på det! Vi kan väl bara säga att det var ett bostadshus omgjort till hotell, och rummen var... små. Väldigt små. Och området såg lite... ghettoaktigt ut. Jag vågade knappt gå de femhundra meterna från hotellet till straden innan jag insåg att det bara låg skabbiga Inns längs hela gatan.
Stranden var i alla fall fantastiskt! Flera hundra meter bred, och det hade en boardwalk. Tänk er att man tar allt som finns på Liseberg och mer, fast så slänger man ut det längs en strandpromenad. Genialiskt! Det fanns karuseller, lotterier, restauranger... allt! Jättemysigt!
Någon annan som hoppade i havet första maj i år? Solen gick i moln preciiiiis när vi kom till stranden, därav min knasiga outfit.
Ehm... jajustdet jag hittade inte mina bikinibyxor, så det fick bli att gå omkring i mina gamla mys/bad/fotbollsshorts från ancient times. Gillar ändå den här bilden. OCH jag har köpt hatt, är kär i den!
Vi hängde på stranden i lite mer än en timme, och som ni ser var det inte ens speciellt soligt. Sedan drog vi upp och utforskade boardwalken innan vi stack tillbaka till hotellet. Snacka om att jag blev förvänad när jag såg att jag bränt i stort sett hela överkroppen! Jättesnygg bonnabränna efter bikini och t-shirt. Sen kom jag på att södra NJ måste ligga på samma breddgrader som typ Grekland, och som bekant tar ju solen liiiite bättre där än i Sverige.
Nåväl, vi visste inte riktigt vart vi skulle gå på kvällen eftersom vi inte kom in på nägra barer, så vi stack ner till boardwalken och sprang omkring på stranden, och gjorde ett tappert försök att grilla marshmallows på cigaretttändare. Det var i den vevan jag började få ont i halsen.
Efter middagen upptäckte jag att min plånbok återigen hade rymt från min väska. Suss fick betala, vilket inte hör till ovanligheterna eftersom jag brukar glömma min plånbok i bilar och olika rum. Nåja... vi tog oss tillbaka till bilen, men befann sig min plånbok där? Svar nej. Vi går upp till rummet. Hittar vi den där?: Svar nej.
Jag har vid det här laget börjat känna av min förkylningshals ganska duktigt, och börjar nästan gråta vid tanken på att behöva gå tillbaka längs stråket vi gått under natten. PANIK.
Tja, Suss hittade plånkan under min säng. Ooops.
Times Square bomben har jag nog redan kommenterat, tycker att det känns läskigt att det faktiskt är så nära. Kollade på nyheterna innan idag, och då sa dem att om bomben hade smällt, så hade hundratals dött och flera kvarter blivit bortsprängda. Hade jag inte åkt till Wildwood hade jag säkrligen varit i NY vid den tiden i lördags... Fast det får en att inse hur duktiga poliserna faktiskt är på att upptäcka sådana saker, jag känner mig trots allt trygg i New York. Tydligen har talibanerna hotat alla större städer i USA (big surprise there).
Dagen efter började med att jag vaknade i soluppgången av att jag hade så ont att jag typ inte kunde svälja. Sov lite till efter det, och sedan stack vi ner och åt frukost. Jättegulligt par som ägde hotellet faktiskt, gav oss massa tips och sånt.
Vi drog till grannstaden Cape May, och GODE GUD vad fint det var där. Massa viktorianska byggnader, småbuktier, lite europeisk kuststadskänsla, helt annorlunda från Wildwood där allt var superamerikanskt. Gick omkring där jättelänge, hittade en svenskaffär där de spelade Christer Björkman och var nära att åka häst och vagn, fast det var alldeles för mycket pengar för vår budget. Visste ni förresten att Cape May ska vara en av de mest hemsökta städerna i USA? Skrivits böcker och allt om det! Ascoolt!
Efter det bestämde vi oss för att sola lite på den underbara stranden, och så fort jag reste mig efter detta mådde jag riktigt illa. Huvudet bankade, näsan rann och jag kunde inte prata för att det gjorde så ont i halsen. Satt och halvsov mig genom hemresan och knaprade på förkylningsmedicin för att inte snora ner hela bilen.
Har mått ganska kasst idag, men har ändå orkat jobba och mår bättre nu, så jag kommer nog att överleva veckan. Har precis kommit hem från Suss 20 års firande, köpte en Svampbob morgonrock till henne, älskad av alla! God tårta vad där med, och kul att träffa alla!
Kommentarer
Trackback
