Julafton

Kommer ni ihåg när man var mindre? När hela året kretsade runt två dagar; julafton och födelsedagen. Min födelsedag har jag inte brytt mig så mycket om på ett par år nu, men Julafton kan jag liksom inte släppa greppet om. Det har alltid varit den dagen som ÄR bra. Den bästa dagen på året, dagen då man vet precis hur det kommer att bli. Den dagen då man kan gå runt i flera veckor innan och förbereda. Det är någon magi i det för mig. Det är något att se fram emot. 
  När jag åkte hit var jag beredd på att det skulle vara hemskt på julafton. Vad jag inte var beredd på var att det var dagarna innan julafton som skulle bli de värsta. När jag vaknade i morse var jag beredd på att den här dagen skulle intehålla en massa måsten, en himla många saker som det bara var att bita ihop och ta sig genom. Julmiddag för 25 pers som jag egentligen inte kände.
Men... det var inte alls hemskt. Jag var så upptagen hela dagen att jag helt enkelt inte hade tid att deppa ihop och få hemlängtan. Hela dagen sprang jag runt och fixade med tvätt och barn och smink och mat, och sedan kom allt folk och det var full fart. Det var sjukt mycket mat, precis som det ska vara på julafton, julmusik i bakgrunden, barnen som sprang runt och lekte. Och gissa vad... min Janssons frestelse försvann fortare än fortast! Så vem sa att jag inte kunde laga mat? Mohahahahaha. Laxen jag hade gjort slukades också.
  Och sedan var det efterrättsdags. Herregud vad med efterrätter! Jag orkade inte ens äta upp alla som fanns! Attans vad gott! Tror jag hamnade i någons slags julmatskoma efter det där...
  Det är himla trevliga människor här. Jag vet inte om det beror på att jag hade druckit den första Smirnoff Ice på väldigt länge eller vad det var för, men det var inte alls svårt att starta samtal. Det är ganska lätt, för säger man att man kommer från Sverige är folk genast väldigt nyfikna. Hur vi firar jul, vad vi äter. Jag lyckades nog förklara strömmingsituationen för dem, men jag tvivlar på att de förstod magin med Kalle Anka. Jag var inne  i alla möjliga diskusionner, från hur man uttalar "Tack" till sveriges hälso-försäkringssystem.
  Haha, tidigare på dagen kom lillkillen ner med ett slarvigt inslaget paket innehållande origamipapper han hade tagit från kontoret till mig. Hans syster fick likadana. Haha. Och sedan fick jag en totalt oväntad julklapp av familjens bästa vänner, helt underbara människor! Jag måste se till att köpa någonting till dem med, så himla söta barn. Och lilltjejen var urgullig mot mig innan, hjälpte mig att locka håret och rådde mig att sätta på en kofta efter att jag visat linnet jag tänkte ha på mig. 
  Nu har vi precis bytt paket. Jag hade köpt den tecknade filmen Anastasia till lillflickan (hade inte mig själv i åtanke där, nej, inte alls) och en Svampbob målarbok till lillkillen. Vi älskar Svampbob här borta! Han har en jättesöt snigel som heter Gary och påminner mig om min katt. Jag tror jag skrattar högre än barnen när vi kollar på det. Och då ska vi inte nämna The Suite Life of Zack and Cody. 
  Jag fick en jättesöt tekopp av familjen, en typ "designer" vattenflaska, och en massa lösteer, som jag dock inte fick, för att städerskan har slarvat bort eller gömt undan dem. Men de kommer förhoppningsvis fram. 

Nu ska jag ut till min julgran och öppna resten av mina julklappar hemifrån. Pappas julklappar kom fram igår, och jag ska tacka så mycket för teckningarna från lillasyster och lillebror och julgransgodisarna. De kunde jag inte hålla mig ifrån! Saknar er! 
  Men den goda nyheten är att jag är på riktigt gott julhumör, och att nästa år är jag hemma no matter what. Imorrn är jag ledig, och nästa vecka jobbar jag bara tre och en halv dag. Dessutom har jag en riktigt rolig helg inplanerad framför mig. Imorrn är dock allting utom bion stängt, men jag ska nog träffa Elin och några tyskor och försöka dra med dem på bio för att se Avatar. Är sjukt sugen på att se den. Mest för specialeffekterna, storyn tror jag inte är så mycket att hurra för... men god jul på er alla!   

Ps. Angående det här med att vara från ett annat land än USA och hur nyfikna folk kan vara på det... Idag blev jag tvingad att sjunga Du gamla du fria. Och sen konstaterade de att de inte hörde någon tyska i det. Jahaja, eller hur. Haha.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0