soreadmymind

Dags for helg och jag kanner verkligen inte for att dkriva nagot vettigt. Jag kan val saga att kvallen slutade med bio igar. Couplels Reatreat, var inte den allra basta filmen jag har sett men nagra skratt bjod den pa allt. Man kan val saga att den var typiskt ameriskansk men pa vissa stallen blev den lite... for mycket. Sag i alla fall nagra trailers pa filmen langre fram som jag definitivt tanker se.

Om ca en halvtimme ska vi aka in till New York. Paraden borjar inte forran sju, men jag och en till som inte har spenderat overdrivet mycket tid i Amerikat annu ska se oss omkring i staden. Hoppas pa att fa lite shopping gjord och se lite mer an det jag hann med under var supertighta sightseeingtur for angra veckor sen.

Ta hand om er!

Nastan helg, och vilken helg det kommer att bli! Maste erkanna att jag har lite forvantningar infor den. Jag kommer att vara utkladd till fange bland en grupp superhjaltar (de har fangat mig), eftersom superhjalredrakterna var slut nar det var dags for mig att bestamma vilken jag skulle vara.
Detta ska da ske i NYC. Forst ar det tydligen nagon parad vid 7 tiden pa kvallen, och efter det blir det blir det utgang pa nagot stalle som jag inte tror ar riktigt bestamt an. Vad som ska ske ikvall ar fortfarande osakert. Far val se vad som sker...

Forst under dagen ska jag leka make-up artist at lilltjejen som ska vara redo for sin Halloweenparad i skolan! Behover jag saga att det ska firas med pompa och stat? Inte att jag far sminka, alltsa, utan Halloween. Redan nar jag kom hit for nastan en manad sedan var det fullt med Halloweenprydnader i tradgardarna. Det kanns som att det ar ungefar lika stort som jul. Nu har jag i och for sig inte firat jul har och med tanke pa att det redan finns rader av julsaker i alla varuhus med stolthet (tank Ikeas julavdelning) sa ar det nog annu storre an vad det ar hemma. Men jag tanker absolut inte klaga. Julhelgen ar helt ouppbokad for mig an sa lange men jag tanker ga in for det. De har i alla fall en liten julgran har  som jag tanker kidnappa och satta in i mitt rum.

Jag ar i desperat behov av en ny vaska! Hittade en jattesot silvrig historia i lordags som jag nu angrar att jag inte kopte. Min gamla handvaska faller i bitar. Bokstavligt talat. Maste forsoka komma ivag ikvall och inhandla en. Problemet ar bara att jag maste hitta nagon snall manniska som skjutsar mig till affareena, eftersom jag har en liten kansla av att vardforaldrarna inte vill att jag ska ge mig ut pa vaskjakt annu.
Skulle vilja ha en kuvertvaska ocksa.

Vem sa att det var latt att spara nar man kommer hit? Det ar massor med resor jag vill gora och dyra saker jag vill kopa, men de pengarna forsvinner ner i ett hal av glass och chailatte. Efter Halloween, da ska jag borja spara. Men forst ar det vaskjakt.

Herregud vad det oser ner. Jag maste snart pallra mig ut till bilen igen och skolhamta. Men efter det sa jobbar jag bara i nagra timmar innan jag blir ledig igen. Ska da forsoka ringa hem. Det dumma ar att de tiderna som jag kan ringa hem har typ ingen kommit hem fran skolan/jobbet an! Ni far nog snart borja forvanta er att jag borjar ringa hem vid 10-11 pa kvallarna hos er.
Haha. Min vardmamma borjar nog bli lite orolig for mig. Hon sa att jag sag helt fardig ut igarkvall nar de kom hem, sa hon gav mig sovmorgon idag. Note to self: Lat ALDRIG barnen bada tillsammans igen. ALDRIG.
Ikvall ska jag pa mitt forsta LCC mote. Den gamla LCCn sa ju upp sig typ tva minuter innan hon skulle traffa mig, sa vi har en tillfallig overvakare som vi ska traffa pa Starbucks ikvall.

Jaja.

Ska strax ivag och hamta bilen pa verkstaden. Varfor? Jo, for att batteriet bestamde sig for att do igar nar jag skulle hamta tjejen fran skolan, vilket resulterade i att vi fick knalla hem bast vi kunde. Nar vi kom till en gigantisk vattenpol stannade hon och tittade fragande pa den, pa den lilla leriga biten bredvid pa vilken man kunde ga bredvid och pa den tjocka strimman med lov som lag langs med vagen och tillslut pa mig. "Du far helt enkelt ga bredvid eller hoppa over loven", sa jag till henne. "... Kan vi inte ga tillbaka?" fragade hon chockat och pekade pa overgangsstallet tvahundra meter bort fran dar vi stod. 
" Du ar en san stadstjej!" utbrast jag nar jag lyfte henne over loven for att vi hade brattom hem.

- Du maste borja jobba 06.30 imorrn, sa min vardmamma igarkvall. "Bla, det kommer att bli jobbigt" tankte jag och  krop ner i sangen innan klockan slagit halv 11. Men till min stora chock sa skotte sig barnen bast hittils. Kanske berodde det pa att vi hade en extra halvtimme att branna, men de at, gick upp till badrummet av sig sjalva (gick och gick, de fick aka med Elinor-taxin uppfor trappan), borstade tanderna och sprang sen ner for lite kvalitetstid med Wii och TVn.
Exakt klockan 07.46 lamnade jag av dem utanfor skolan med en kvart till godo. Nu sitter jag och ater frukost och dricker mitt andra glas te for dan, innan jag tanker ta en powernap sa att jag ar pigg nar korlararen kommer och plockar upp mig.

Oh! En sak till. Mitt bankkort har en bild med Hello Kitty! Hur kan man motsta det? Jag ska nog tipsa Sparbanken om att man kanske kan fa valja vilken bild man vill ha pa kortet. Adorable! 


Har kommer aven lite bilder fran Au Pair skolan och New York! Kanske lite sent, men men...



Frihetsgudinnan fran farjan till Staten Island



Utsikt fran Top of the Rock, Rockerfeller Center. Visst ser det ut som en miniatyrstad pa bilden?




De harliga tjejerna fran skolan. If you see this, I hope you don't hate me from posting:)



Top of the Rock igen. Moi med Central Park i bakgrunden.



Var guide, som vi seriost misstankte vara Woody Allen i forkladnad.



Den basta bilden jag kunde fa av Ground Zero. Kandes lite konstigt att sta pa det stallet nar man vet att sa mycket har hant dar.



Mitt svenska hjarta klappade lite extra hart nar jag fick syn pa detta!



Min favoritbild for tillfallet! Yours truly at Times Square.



Och slutligen en liten bild pa mitt sovrum. Observera Krister i soffan:)

Har det verkligen gatt en manad? Hur kan varlden fortsatta snurra nar det otankbara hander?

Hur naivt det an later har jag alltid pa nagot satt trott att man pa nagot satt far en varning innan nagon dor. Att det ar lika forutsagbart som i en film dar man ofta kan peka ut vilken som dor redan under de forsta minuterna. Hade jag varit tvungen att gissa vilken hemmifran som skulle do ung hade jag inte gissat pa henne.

Jag hade inte kannt henne lange. Bara nagon manad. Hur kunde jag da tillata mig att vara nere, nar det finns dem som kande det jag kande ganger tusen? Och hur kunde jag inte vara nere, vara ledsen?
  Jag grater for det mesta. Filmer, bocker, lycka, ilska, TV-reklamer och sportartiklar om Sveriges vinster i sportmasterskap. Men det ar valdigt sallan jag grater for att jag ar ledsen. Och da aldrig sa att nagon ser det. Aldrig.
  Och nar alla andra grater och ar ledsna... hur skulle jag da kunna hantera mina kanslor? Hur kan jag forklara? Hur kan jag forsta?
  Jag vet att jag har haft tur. Ingen i min narhet har dott forut. Ingen jag har kannt. Da hander det har. Och jag har ingen aning om hur jag ska reagera.

Jag minns ogonblicket da jag verkligen forstod det. Det var i kyrkan, nar alla stod uppradade i gangen for att ga fram och tanda ljus. Jag sag en man med helt roda ogon som utan att ta blicken fran golvet tog tig tillbaka till sin plats i en av bankarna. Bakom mig horde jag hur mina vanner stortgrat.
  Da slog det ner i mig. Da kom insikten.
  Nar det var min tur att satta ner ljuset skakade jag sa mycket att jag knappt fick ner det i sanden. Blicken var helt suddig av tarar och jag vagade inte blinka for att tararna skulle rinna ner.
  Den forsta psalmen de spelade nar jag satte mig ner igen var den enda jag kan. "Tryggare kan ingen vara, an Guds lilla barnaskara..."
  Fuck that. Bullshit. Alexandra var 17 ar. Vid 17 ar man fortfarande ett barn. Exakt vad for plan hade Gud med det har? Antingen sa ar han en sadist som gillar att leka med oss, eller sa finns det ingen plan. Varfor skulle det har i sa fall handa? Vad ar meningen med det?

Jag tror inte pa odet. Hon var inte domd att satta sig i den bilen och alla komma ut igen. Det var en hemsk konsekvens av ett val som hon gjorde, ett val som ingen kunde veta konsekvenserna av.

Under veckan som kom var den forsta tanken varje morgon " hon ar dod". Jag kunde inte sluta tanka pa sista gangen jag sag henne. Pa vad jag gjorde nar jag var 17. Pa att hon ocksa ville aka som au pair, och pa forberelderserna som jag var fullt uppe i men hon aldrig skulle komma i narheten av. Pa om jag kunde tillata mig sjalv att njuta av det, nar mitt hjarta som samvete sa att jag borde sorja.

Och sen akte jag. Det ar ett halvt jordklot mellan mig och tradet i Hanaskog. Jag gick i skolan, jag akte till i New York, jag traffade min vardfamilj och tusen andra manniskor, shopppade, bio, forsokte kora, tranade, jobbade. Intrycken holl pa att spranga mig i tusen bitar. Jag gillar att vara upptagen och ha saker att gora. Jag alskar det. Och nar jag vaknar pa morgonen ar min forsta tanke inte langre "hon ar dod".
  Det kanns som om de sista veckorna dar hemma bara var en del av en drom. Nagot surrealistiskt som egentligen inte har hant. Det kanns som om jag har varit har mycket langre an tre veckor. Varje gang jag har kannt mig nere har jag last in kanslorna och gjort nagonting annat.
  Inte grata.
  Men for forsta gangen ar jag sjalv. Helt sjalv, med tid over. Gar in pa Facebook, ser Alexandras bild.

Och da ar jag tillbaka vid att sitta vid det dar tradet pa andra sidan jordklotet. Jag ser manniskors blanka ogon. Vissa sitter med handerna over knana och bara stirrar. Andra gar runt till varandra. Haller om. Grater. En matta av ljus och blommer ligger vid tradrotterna. All bark har slitits av pa ena sidan. Bromssparen borjar flera hundra meter fran olycksplatsen.

Jag grater i mitt rum pa andra sidan jorden.

Idag kunde man tro att nagon hallt en liter socker i den ena ungen och tvingat den andra springa tre varv runt kvarteret innan hon fick komma ner till frukost. Tva helt olika sinnesstamningar som skulle sitta bredvid varandra pa frukost bordet. Sekunden innan jag var pa vag att separera dem genom att helt enkelt bara lillkillen till andra sidan deklarerade han att han var klar och sprang ivag for att leka med sin tranformers, vilket hade varit ok om han inte hade gjort det pa koksgolvet framfor mina fotter. Behover jag tillagga att det slutade med grat och tandagnisslan nar min nagel rakade krocka med hans kind nar jag bojde mig ner for att lyfta vack honom?
Inte den basta starten pa dagen alltsa.
  Tillslut kom de utanfor dorren och ivag till skolan. Vardmamman var med mig for att dubbelkolla sa att jag visste var templet lag, och berattade da att hon ska boka korlektioner till mig. Tydligen var hon inte helt bekvam med hur jag korde an. Bara att svalja stoltheten och pallra mig ivag till korskolan antar jag.
  Jag tycker att jag kor helt ok. I alla fall inne i staden. Jag vill inte ut pa motorvagen annu. Ar lite nyfiken pa vad jag gor fel. Nar jag fragar henne sager hon bara att jag behover bli mer bekvam, sa antagligen behover jag bara mer korvana. Hoppas det. Sattet de kor pa har ar saaa annorlunda fran det hemma. Nar jag anstranger mig for att vara superforsiktig borjar folk tuta som galningar och nar jag trycker lite pa gasen blir de som aker med mig helt stela och far konstiga ansiktsuttryck. Suck. Jag hoppas i alla fall att jag kommer in i trafiken efter den har veckan, annars vet jag inte hur det ska ga. Passade pa att fraga henne om det var nagot annat jag behovde tanka pa, och korningen verkar vara det enda problemet so far. Forhoppningsvis klurar jag ut det om jag far en riktig larare som kan forklara exakt vad jag gor fel.

Jaja. Nu ska jag ata, och sen bar det ivag till gymmet for lite joggning pa lopbandet. Forhoppningsvis blir det nagot telefonsamtal hem och lite uppladdning av bilder.

Det var ett tag sen jag hade en sa rolig dag som idag.

 Nojespark i oktober? Nagon? Vi kan saga sa har: om man letade efter en bergochdalabana i storlek med Lisebergsbanan fick man ga till barnavdelningen.
  Vi prickade in ratt dag att aka pa i alla fall. Igar sporegnade i stort sett hela dagen. Da fordrevs tiden inne pa ett underbart kopcentrum med min granne som visade runt mig. Gud vad jag alskar affarerna har! Mycket roligare och billigare an hemma. Det enda som faktiskt ar dyrare ar H&M. Egentligen vill jag kanalisera min inre modebloggare och lagga ut bilder pa mina klader, men bilder fran NY kanns aningen viktigare. Hm, morgondagens projekt? Jag ar i alla fall helt slut i huvudet for tillfallet!

Six Flags alltsa! Det forsta man ser nar man kommer in ar nagot som liknar en avfyrningsramp for raketer som sticker ratt upp i luften. " Det ar varldens hogsta bergochdalbana" sager nagon. Min hjarna skriker " NejnejnejNEJ aker du upp dit ar du DUM i HUVUDET!". Min stolthet sager "Fegar du ur nar alla andra aker den forlater jag dig ALDRIG!" Tillslut kom jag pa en komprimiss, att folja dem en bit, och sedan diskret skylla pa nagonting... typ illamaende. Den planen gick inte i las. De narapa slapade upp mig i Kingda Ka, som dodsfallan heter. Val dar borjade alla andra fega ur, medans jag hade plockat fram mina meditiva egenskaper.
  Nar jag vantade pa att den skulle fara ivag (tank Kanonen fran Liseberg- ganger tre!) satt jag med knappta hander och slutna ogon. Vi for ivag med en small och jag vralade sa mycket att jag nog hordes nagra kilometer bort (efterat kunde jag inte stang munnen over tanderna for att jag var sa torr), men vagade inte oppna ogonen forren vi var halvvags nere da jag brot ihop i vansinnes skratt som inte slappte mig forren nagra minuter efter att vi klivit av. Det var det roligaste jag har gjort pa lange! Inte i narheten av sa farligt som jag trodde det skulle vara. Kom man bara over kronet pa helvetesbacken sa var det bara roligt!
  Jag gled hur som helst in i en emotionell koma av lattnad efter att ha klarat den, och kom inte ur den forren jag satt i nasta bergochdalbana (El Toro), skrek i panik samtidigt som jag kom pa att det inte fanns nagonting att halla i sig i och bannade mig sjalv for att jag pa nagot satt hade hamnat dar uppe.

Det blev den sista karusellen for dagen. De andra hoppade upp i nagon annan dodsfalla med ca 300 loopar som jag totalvagrade. Sedan insag vi att det var minst tva timmars ko till alla andra saker vi ville aka och spelade bort pengar. En av arbetarna forklarade inte reglerna ordentligt for mig. Trodde att jag hade vunnit och borjade dansa segerdansen efter att ha lyckats pricka in en boll i en lada, innan den finniga arbetaren pekade surt pa en pinne som han inte ens hade namnt innan och sa att jag hade traffat den fast jag inte fick. Lite bitter blev jag allt.

Pa hemvagen korde vi forbi en utkiksplats dar man kunde se NYs lysande skyline i morkret. Nu nar jag sitter vid datorn och tanker pa det, kan jag inte fatta att jag ar har. Kan inte fatta att jag far se det jag ser. Nar man star dar och ser ut over staden... ar det inte det jag alltid har dromt om? Den ser sa liten ut, som om man skulle kunna stracka ut handen och vara dar. Inom nagra sekunder.

Sallad: Sverige 1 (All sallad är söt här. Har de sockrat den?)
Städningen: USA 1 (Har städerska imorrn sa det enda jag behöver göra är att plocka upp fran golvet. Hejda dammsugare! ... jag har nog inte ens sett en dammsugare här...)
Glassen: USA 1 (Har hittat ett underbart ställe där man kan se när de gör glassen. Yummy!)

Okej, det betyder att USA än sa länge leder kampen! Har kommit pa mig själv med att inte veta nar jag pratar engelska eller svenska igen. Jag har svenska ord pa tungan, och halvvägs ute kommer jag pa att ingen fattar vad jag säger. Fast de i huset har nog lärt sig vad " Jaaa", "Neej", "Ajajaj" och "Ooousch" betyder.  

En sak som jag saknar fran Sverige är Idol, i princip det enda svenska TV-programmet jag faktiskt följde. Det funkar inte esns pa TV4 plus, vilket jag har förväntat mig att se förra veckan. Snacka om att bli besviken när jag hade bäddat upp sängen med kuddar och mentos och inte kunde fa kolla pa mitt program. Av det jag har sett sa hejar jag i ar pa Tove. Kan man inte göra det när hon väljer att sjunga All These Things That I Have Done lat i direktsändning? Av alla i Idol är det nog hon jag har blivit mest imponerad av. Far väl leta lite efter pa internet efter andra sätt att se det pa.

Ännu en dag har kommit till ända. Jag har gjort typ den bästa omgangen pannkakor ever, fixat försäkring till bilen och köpt gymkort. Och jag har upptäckt att det har tangenbordet visst da har ett y. Bara inte där de brukar sitta. Alla länder har tydligen olika tangentbord. Första gangen jag skulle skriva in min email har var jag tvungen att be om hjälp för att hitta @. Satt och tryckte pa olika knappar en bra stund. Vad? Nejda, inte alls pinsamt.
Eftersom ungefär alla andra dagar den här veckan har fika inplanerat pa kvällen sa blir det innesittarkväll ikväll. Kollar pa nagon film med Jennifer Garner. Sen sa har jag fatt ett tips om ett glasställe som later en titta pa nar man gör glassen. Ska absolut uppsökas.

Jag vaknar klockan 08.40. Stirrar i väggen. Hasar mig ur sängen. Tassar in pa toa för att inte väcka kollegan. Glömmer harborsten. Tillbaka igen. Stirrar lite till i väggen innan jag drar pa mig dagens outfit (müsbüxor, t-shirt och kofta) innan jag försöker borsta bort tröttheten, le och ta mig upp till köket. Tüdligen är det inte en jättebra ide att kolla pa filmer till halvtre, drömma mardrömmar och glömma stänga av veckodagsväckarklockan som ringer halv 7.
Frukostarna här är helt ok, maste jag säga. Igar fick jag blabärsvafflor opch idag blev det blabärspannkakor.
Efter detta spelades det Star Wars med sexaringen pa familjens Wii. Föräldrarna plus storasüstern var ute, sa jag fick rücka in och jobba nagra timmar pa söndagsförmiddagen.
Fundering: Om barnet vill fortsatta spela spel är det kanske lika bra att lata honom göra det i fortsättningen? Da satt han i alla fall stilla.
Hursomhelst började jag ocksa leva mig in i spelet och slakta droider, och innan jag visste ordet av hade vi suttit där i nagon timme. I tanken att här skulle vi göra andra, fina saker än att bara sitta framför tvn (eftersom de egentlgien bara far vara där en halvtimme egentligen) stängde jag av splet (osäker pa om jag lückades spara).
Och da satte virvelvinden igang. Efter ca en halvtimme klättrade han pa väggarna. Jo, bokstavligt talat. Herregud, hur kan man ha sa mücket energi? När han vill är det verkligen världens gulligaste unge, men när han märker att jag blir tröttare blir han bara piggare och piggare.
Jag lückades tillslut underhalla honom med hjälp av Jenga, bollar, hästteckningar och kollegan (som är mücket bättre pa att fa han att lugna ner sig än vad jag är) under timmarna som följde. Men de sista tio minuterna var jag redo att kräla in under mattan och somna.
Som tur är är det väldigt sällan jag kommer att behöva jobba pa helgerna. Pa veckodagarna är det mücket lättare, av nagon anledning.
Fast när jag satt och spelade Star Wars kunde jag inte lata bli att tänka pa att jag faktiskt far betalt för söndagsmorgonmüs. Finns värre saker jag jobba med.

Affärerna: USA 1
Toaletterna: Sverige 1
Vägarna: Sverige 1... än sa länge iaf...
Mentaliteten: USA 1
TV program: USA 1 (big chock?)
TV reklamen: Sverige 1 (reklamerna här är övertüdliga till en heeelt nü niva)
Oberäkneligt väder: USA 1 (För tva veckor sen gick jag omkring i t-shirt utomhus. Nu rockar jag vinterjackan)
Mündighetsgränsen: Sverige 1 (Far inte ens ta en öl om jag äter ute)

Hmm... än sa lange är det oavgjort. De sma skillnaderna är större än vad man tror. Deras handtag till dörrarna är helt annorlunda fran vara. Om man vill lasa dem, är det en liten plupp i mitten som man maste vrida runt. Enkelt?
Under de försa dagarna tog det mig minst ett par minuter att lasa varje dörr, och det var inte förren jag kom till famijen som jag insag att det enda jag behövde göra var att vrida runt pluppen som en vanlig nückel. Varför far man inte reda pa sant??
Och skillnaden mellan att köra automatare och vanligt är rejäl. Lite smapinsamt var det allt i början när jag trampade efter kopplingen i varje sväng. Och sedan försökte använda bada fötterna till gasen och bromsen, innan jag fick förklarat för mig att jag bara skulle använda högra foten. Haha... jo, det visste jag. Harkel. Host.

Okej. Laget ar som foljer. Datorn som det ar meningen att jag ska anvanda funkar inte, och de enda gangerna jag far tillfalle att skriva ar nar jag lyckas sno till min en dator langre an 15 minuter vilket ar laskigt sallan. Konstigt att tanka att jag brukade sitta vid datorn minst tre timmar om dagen och ha den pa. Jag saknar Spotify. Amerikansk reklam fran TVn ar helt enkelt inte samma sak som mina alskade spellistor...
Hursomhelst har jag precis fatt nys om att man kan bestalla specialtilverkade datorer fran Dell, nagot som jag definitivt ska kolla upp. Tekniska grejor ar tokbilligt har. Jag ar hyfsat saker pa att jag ska kunna kopa en laptop innan jul. Laptopsen ar billiga, ska borja leta efter dem i veckan, for datorbristen borjar ga mig pa nerverna. Sa fort jag far ordentlig tillgang pa internet ska jag blogga lite seriosare, sa att om nagon laser den har bloggen far reda pa att barnen inte har dodat mig.
Nu ska jag sitta och lasa meningslost skvaller pa aftonbladet, nagot som jag har saknat. EN bra sak med att inte har internet, ar att jag har hur manga som helst avsnitt av idol/tv-serier/manga att lasa nar jag far det. Da ska jag lasa in mig pa mitt rum och inte ga ut pa nagra timmar.

Sa har man lämnat skolan och anlänt till huset där jag kommer att tillbringa det närmaste aret. Nar vi korde fran skolan var jag ungefär sa nervös som det är möjligt att vara. Jag höll nästan pa att kräkas när jag kollade i de andras lunchpasar (jag hoppade min),

Hur som helst blev jag upphämtad när bussen stannade av min värdmamma. De är verkligen hur jättetrevliga och glada som helst här. Jag hann vara i huset i ca en timme, sedan bar det iväg pa 6-ars kalas för det yngsta barnet. Ett sa kallat "slimepartü". ( jag använder ett tüskt tangentbord vilket är anledningen till att vissa bokstäver är lite konstiga;)) Det var upplagt som en gameshow, komplett med överentusastisk programledare och pajkastning. Bade överväldigande och väldigt kul. Snacka om kulturkrock! Alla barnen sprang runt och hoppade till Black Eüed Peas, smällde ballonger, svarade pa filmfragesport osv! Ingen liten fiskdamm här inte.
Imorgon blir det mer kalas, fast da med "bara" 30 pers!

Familjen är verkigen hur trevliga och gulliga som helst och jag hoppas verkligen att det funkar. För första gangen pa hela veckan börjar jag känna av hemlängtan, saknar min egen säng, arr bara kunna lägga mig ner utan att behöva oroa sig över ansvar och sadant vuxet. Antagligen är det bara min sömnbrist som pratar nu. Alla är jättevälkomnande, fragar hela tiden hur jag mar och sa. Deras gamla au pair som bor kvar har fragat om jag vill hänga med pa bio och träffa de andra osv. Jag är egentligen mitt uppe i att packa upp väskorna och borde göra klart det, men vill bara somna pch vara själv. De sista gangerna när de har pratat med mig känns det som om vad de säger bara rinner ur huvudet pa mig. Vill inte verka sur eller ointresserad, men känner verkligen hur jag haller pa att falla ihop när jag star. Naja, förhoppningsvis tücker de inte jag är helt dum i huvudet om jag gar och lägger mig för tidigt.

Imorgon blir det fler nüa möten och minigolf. Jag undrar vad som händer pa kvällen?

Kramar

Jag vill bo pa Times Square. Kan jag gora det?

Godnatt

Jag hade nog haft nagon ide om att forsta veckan skulle vara lite halvslapp. Men nej da. Jag ar nastan lika trott som igar, pga langa utelaggningar om hur viktigt det ar att tvatta handerna (tva sidor i varan larobok) och annan liknande information. Man kan ju inte anklaga dem for att inte vara tydliga med vad de menar. Problemet blir val kanske att jag tappar koncentrationen inom tio minuter. Man vet att man ar pa lektion nar man sitte roch kladdar blommor i sidorna pa pappret alternativt somnar och forskor gomma sig bakom dem framfor sig. 

Maten ar verkligen amerikansk till max! Till lunch fick vi grilled cheese mackor och tjocka pommes. Till middagen bjods vi pa nogot italienskt som lat som mar...nanting. Jag ar forvanad over att de har sa mycket att valja pa, aven om man inte ater kottet. Misstanker om det hade varit i sverige sa hade det satts igang nagon hel cirkus. Nar jag fragde om vegetariskt peckade var tjocka, glada kock pa huvudratten och sa: What do you think? We're the best!  
  En sak jag tyckte var lite underlig var att ost, som liknande morotter, raknades till salladen.

Dagen avslutades med International Sing-a-long. Vad ar detta, undrar ni. Jo, alla i samma land samlas i en grupp, valjer valfri barnlat och tvinglas upp pa en aula-liknande scen dar de framfor denna, med rorelser, framfor en gigantisk amerikansk flagga. Vi svenskar bestamde oss for att sprida bjornen sover (mitt forslag) till resten av varlden.
  Angaende flaggor. De ar overallt. Hela tiden. I varje klassrum. Tydligen sa pledgar alla elever alligance till USA varje morgon.
  Och affarerna. Schampoot ar DYRT, men lasksorterna oandlliga.

Nej, nu ska jag forsaka duscha och sen sova. Imorgon tror jag att vi ska fa besok av en polis och jag har bestallt en tour till NY pa torsdag, sa att jag helt sakert ska se allting som jag maste gora.

Har precis vaknat, liite utvilad. Vissa andra manniskor tycker det ar skitkukl att smalla i dorrar halv tolv pa natten, och kl 6 pa morgonen. Wtf?
Har fatt en sweiziskt rumskompis nu, nu ska vi ga ner och ata. hors sen!

Nu har jag bara sovit tva timmar under de senaste tva dygnen sa jag ar inte riktigt pa min skarpaste sida. Varning for osammanhangande meningar och halvfardiga tankar.

Akte ner till Kastrup vid 4 pa morgonen och efter den traditionella resehysterin och tarfylllda farval till familj och katter lyckades jag till slut ta mig till gaten dar jag hittade tva andra au pairer som skulle pa samma resa som jag. Hoppade pa flyget till Frankfurt, vagrade att titta nar vi reste men kom over den varsta flygradslan nar jag kom pa att det ser ganska coolt ut med massa berg uppifran luften.
Kom till Frankfurt, och efter lite virr hittade vi aven flygplanet till Newark. Forsta gangen jag aker pa en sa lang resa, sa lite nervost var det allt.
  Jag hamnade mellan tva minst sagt speciella pensionarsdamer. Den ena var av typen osteuropeisk oversminkad och den andra var amerikansk forvirrad. Amerikanskan skulle tvunget ha fonsterplatsen med vagrade att dra upp rullgardinen sa att man kunde se, for hon skulle tydligen sova. For att vara saker pa att inget ljus skulle genom satte hon aven pa ett sadant ogonskydd. Den andra b;rjade fem minuter inne p[ flygningen hosta allt vad hon kunde och knapra pa piller. Amerikanskan sneglar pa henne, och drar ner ogonskyddet over munnen och blanger.  Jag somnar, blir vackt med en gang pga mat, och av nagon anledning far osteuropen for sig att jag kan prata ryska, eller vilket sprak hon nu pratade. Genom hela resan skot hon da och da in kommentarer om annat, nickade mot passagerade, mot TVn... Jag bara holl med stelt och sa ok, samtidigt som jag diskret latsades kolal genom mitt pass och visade det for henne sa att hon skulle fatta att jag var svensk. Men icke. Prata skulle hon, vare sig jag forstod eller ej.
  De visade sig vara snalla, trots allt. Ameriskanskan gav mig en penna till imigrationonspapperna och den oversminkade hjalpte mig att plocka undan. Vi bondade lite grann.

Hursomhelt kom tillslut fram till Newark. Efter lite vantan borjade vi ta oss till skolan jag nu ar pa, St Johns Collage, och pa vagen korde de forbi Manhattan. Jag typ klattrade pa fonsterna. Gud vad coolt det sag ut, alskade det. Kan verkligen inte vanta pa att fa ser mer av staden.

Nu msate jag duscha och lagga mig. Duscharna ar av laskig kvalitet. Onska mig lycka till.

Tjo, du drar jag till flygplatsen. Hörs i NY. Peace out

Pappa har kladdat med min kamera så att bilderna visar något informationsfält varje gång man försöker se dem. Varken lillebror eller jag får väck det... känner verkligen inte för att läsa genom manualen... grr. Tack pappa. Verkligen. Suck.

Dagen har varit fylld av förväl. Först kom min lilla släkt hit och gav mig blommor, böcker och hemmagjorda löv. Min moster kom även på att det är jättekul att spekulera om terroristattacker en dag innan jag ska flyga. Jag vet inte om jag tyckte det var lika kul. Lillebror nr två var lite roligare. Han fick tag på en ballong som han övertalade mig att försöka ta ifrån honom så att han kunde jaga den. Det slutade med att vi båda rusade skrattandes runt i huset med denna ballong. Jo, nu vet jag att ni tvivlar, men jag är 19. Faktiskt.
Sedan blev det hem till Louise för att säga hejdå till henne och hennes familj innan jag stack till affären för att köpa batterier. (Kom ut med detta + lösgodis, tuggummi, Elle och Veckorevyn. Svårt att hålla i plånboken när man vet att man har pengar...)

Jag kommer att sakna alla som man i vanliga fall ser som självklara... Tack gode gud för internet och telefoner.

Nu sitter jag framför datorn och msnar samtidigt som jag samlar mig för att ta itu med handbagaget och kopiera pass, visum och telefonnummer.
Halv 5 bär det av imorgon så jag ska ta det lugnt ikväll och försöka lägga mig i lite vettig tid, kommer nog att sova mig igenom Kastrup imorgon annars. Not good.
Fast antagligen kommer jag att vara så uppskruvad/livrädd att jag inte kommer att kunna sova ett dugg förrän jag kommer till au pair skolan. Då kommer ni nog att få en hemskt övertrött Elinor. Kan nog bli intressant att försöka skriva blogg då...

Jag ligger utslängd över min datorfotölj. Tröttheten bankar bakom ögonen. Stirrar på de två gapande tomma resväskorna som står på golvet. Stirrar in i garderoben och på kläderna som hänger där. Stirrar på väskorna igen. Försöker väcka mina telepatiska krafter så att jag slipper resa mig, men misslyckas. Igen. Fortsätter stirra.

För ganska så exakt tio månader sedan läste jag för första gången ansökningspapperna till att åka som Au Pair till USA. I slutet av Juni fick jag min familj. I Juli var jag på US Embassy. Häromdagen fick jag mitt internationella körkort. Igår kväll hade jag avskedsfest.
I övermorgon åker jag.
Antingen så har jag väntat så länge att jag har slutat vara nervös eller så kommer jag att explodera i ett moln av stresshuvudvärk och hysteri på måndag när jag hoppar på planet.

Det här är den sista kvällen på väldigt länge som jag kan sitta uppe på mitt rum hur länge jag vill och bara göra ingenting. Men det har jag gjort tillräckligt länge, nu måste jag sätta lite fart, leva lite. För gud vad jag har längtat efter det här! Jag har alltid velat pröva på att bo utomlands ett tag. Det har varit mer eller mindre självklart att jag ska göra det efter gymnasiet och nu kommer jag äntligen iväg. Au Pair har inte alltid varit självklart. Men under de senaste åren har jag ändrat uppfattning om barn, och har kommit fram till att jag trivs väldigt bra med att leka plätt, rita teckningar, kolla på Disneychannel och... tja, umgås med barn helt enkelt. Snart kommer det vara en stor del av mitt jobb. Som jag kommer att utföra i USA. Yay me!

Men först: Packa. Kolla på Idol, Vampire Dairies och Grey's Anatomy. Dricka mer av mitt supergoda te som jag fick igår, och förhoppningsvis sova lite i alla fall.