soreadmymind

Det här är nog den första gången jag vaknar och känner mig lite tacksam för att julafton är över. Det är inte det att jag inte hade kul, men om det var vid någon tidpunkt jag antagligen skulle få hemlängtan så skulle det ju vara då, och jag tog mig genom det. Om jag tog mig genom detta, borde ju resten av året bli en piece of cake. Det är ungefär tre månader till att mamma  och Jonte kommer hit och hälsar på, och tre månader känns inte som en så lång tid. Jag ska försöka komma iväg till Miami i maj någongång och sedan är det sommar då förhoppningsvis en massa svenska vänner och pappa kommer hit, och sen är det inte så långt tills mitt år är slut och jag har min sista månad som jag tänker spendera på västkusten. Förhoppningsvis kommer det att hända en massa roliga saker mellan det också, kanske en liten tripp till andra städer nu i januari redan. Veckorna har börjat att gå fort igen, kan inte fatta att det redan är fredag. Men sen så springer ju helgerna förbi med.

TACK för alla julklappar! Jag är ganska glad att jag var ensam när jag öppnade dem, för annars hade min värdfamilj nog trott att jag var lite rubbad som fnissade halvgalet och gjorde några gläjdehopp. Tack!

Nej, nu ska jag hoppa in i duschen, sen ska jag upp och käka frukost och ladda mobilen. på tal om ingenting sov jag bättre än på länge i natt. Somnade vid halv 2 och vaknade inte förren vid 11. Gud vad skönt.