soreadmymind

Ibland onskar jag att jag var en morgonpigg manniska. Livet hade blivit sa mycket enklare da! For nagot ar sedan laste jag om en forening som jobbade for att man skulle kunna flytta fram skola/jobb/whatever dar man kunde ga med. For att morgontrotta far samre resultat i skolan for att de helt enkelt inte kan koncentrera sig. Jag tycker det ar helt underbara ideer! I varenda morgon i tolv ar vaknade jag och onskade att ett trad hade fallit ner for vagen sa att man helt enkelt inte kunde ta sig till skolan sa att man skulle kunna somna om. Och hur manga ganger har man inte dackat pa bussen eller sa fort man har kommit hem? Jag funkar och tanker bast pa kvallen, och definitivt inte pa morgonen, da jag ar for trott for att kunna for att kunna formulera insiktsfullare meningar an "eeehhh."
Igarkvall kunde jag verkligen inte somna. Det var en san kvall, ni vet, dar man forst ligger och tanker pa olika saker (dator, besok hemifran) och sedan blir helt blank i huvudet eller ovilligt borjar spela upp trailerna for Paranormal Activity och The Fouth Kind inom sig (jag har inte sett nagon av dem, de sma snuttarna i reklampauserna pa TVn rackte for att gora mig paranoid.)
Sedan vaknade jag ett par ganger med. Suck.

Den glada nyheten ar att jag har kopt telefonkort! Sa nu kan jag ringa hem igen. Wihi. Jobbar bra mycket mer an forra mandagen, och far se vad som hander sedan. Har lovat mig sjalv att jag ska dra igang veckans ritprojekt till nagra vanner dar hemma, sa jag ska sova lite nu och sedan borja skissa pa det.

Guuud, vad jag vill ha min dator! Hade jag haft pengar hade jag stuckit ivag till affaren ogonaboj!