soreadmymind

Det var ett tag sen jag hade en sa rolig dag som idag.

 Nojespark i oktober? Nagon? Vi kan saga sa har: om man letade efter en bergochdalabana i storlek med Lisebergsbanan fick man ga till barnavdelningen.
  Vi prickade in ratt dag att aka pa i alla fall. Igar sporegnade i stort sett hela dagen. Da fordrevs tiden inne pa ett underbart kopcentrum med min granne som visade runt mig. Gud vad jag alskar affarerna har! Mycket roligare och billigare an hemma. Det enda som faktiskt ar dyrare ar H&M. Egentligen vill jag kanalisera min inre modebloggare och lagga ut bilder pa mina klader, men bilder fran NY kanns aningen viktigare. Hm, morgondagens projekt? Jag ar i alla fall helt slut i huvudet for tillfallet!

Six Flags alltsa! Det forsta man ser nar man kommer in ar nagot som liknar en avfyrningsramp for raketer som sticker ratt upp i luften. " Det ar varldens hogsta bergochdalbana" sager nagon. Min hjarna skriker " NejnejnejNEJ aker du upp dit ar du DUM i HUVUDET!". Min stolthet sager "Fegar du ur nar alla andra aker den forlater jag dig ALDRIG!" Tillslut kom jag pa en komprimiss, att folja dem en bit, och sedan diskret skylla pa nagonting... typ illamaende. Den planen gick inte i las. De narapa slapade upp mig i Kingda Ka, som dodsfallan heter. Val dar borjade alla andra fega ur, medans jag hade plockat fram mina meditiva egenskaper.
  Nar jag vantade pa att den skulle fara ivag (tank Kanonen fran Liseberg- ganger tre!) satt jag med knappta hander och slutna ogon. Vi for ivag med en small och jag vralade sa mycket att jag nog hordes nagra kilometer bort (efterat kunde jag inte stang munnen over tanderna for att jag var sa torr), men vagade inte oppna ogonen forren vi var halvvags nere da jag brot ihop i vansinnes skratt som inte slappte mig forren nagra minuter efter att vi klivit av. Det var det roligaste jag har gjort pa lange! Inte i narheten av sa farligt som jag trodde det skulle vara. Kom man bara over kronet pa helvetesbacken sa var det bara roligt!
  Jag gled hur som helst in i en emotionell koma av lattnad efter att ha klarat den, och kom inte ur den forren jag satt i nasta bergochdalbana (El Toro), skrek i panik samtidigt som jag kom pa att det inte fanns nagonting att halla i sig i och bannade mig sjalv for att jag pa nagot satt hade hamnat dar uppe.

Det blev den sista karusellen for dagen. De andra hoppade upp i nagon annan dodsfalla med ca 300 loopar som jag totalvagrade. Sedan insag vi att det var minst tva timmars ko till alla andra saker vi ville aka och spelade bort pengar. En av arbetarna forklarade inte reglerna ordentligt for mig. Trodde att jag hade vunnit och borjade dansa segerdansen efter att ha lyckats pricka in en boll i en lada, innan den finniga arbetaren pekade surt pa en pinne som han inte ens hade namnt innan och sa att jag hade traffat den fast jag inte fick. Lite bitter blev jag allt.

Pa hemvagen korde vi forbi en utkiksplats dar man kunde se NYs lysande skyline i morkret. Nu nar jag sitter vid datorn och tanker pa det, kan jag inte fatta att jag ar har. Kan inte fatta att jag far se det jag ser. Nar man star dar och ser ut over staden... ar det inte det jag alltid har dromt om? Den ser sa liten ut, som om man skulle kunna stracka ut handen och vara dar. Inom nagra sekunder.