USA
Nu har jag bara sovit tva timmar under de senaste tva dygnen sa jag ar inte riktigt pa min skarpaste sida. Varning for osammanhangande meningar och halvfardiga tankar.
Akte ner till Kastrup vid 4 pa morgonen och efter den traditionella resehysterin och tarfylllda farval till familj och katter lyckades jag till slut ta mig till gaten dar jag hittade tva andra au pairer som skulle pa samma resa som jag. Hoppade pa flyget till Frankfurt, vagrade att titta nar vi reste men kom over den varsta flygradslan nar jag kom pa att det ser ganska coolt ut med massa berg uppifran luften.
Kom till Frankfurt, och efter lite virr hittade vi aven flygplanet till Newark. Forsta gangen jag aker pa en sa lang resa, sa lite nervost var det allt.
Jag hamnade mellan tva minst sagt speciella pensionarsdamer. Den ena var av typen osteuropeisk oversminkad och den andra var amerikansk forvirrad. Amerikanskan skulle tvunget ha fonsterplatsen med vagrade att dra upp rullgardinen sa att man kunde se, for hon skulle tydligen sova. For att vara saker pa att inget ljus skulle genom satte hon aven pa ett sadant ogonskydd. Den andra b;rjade fem minuter inne p[ flygningen hosta allt vad hon kunde och knapra pa piller. Amerikanskan sneglar pa henne, och drar ner ogonskyddet over munnen och blanger. Jag somnar, blir vackt med en gang pga mat, och av nagon anledning far osteuropen for sig att jag kan prata ryska, eller vilket sprak hon nu pratade. Genom hela resan skot hon da och da in kommentarer om annat, nickade mot passagerade, mot TVn... Jag bara holl med stelt och sa ok, samtidigt som jag diskret latsades kolal genom mitt pass och visade det for henne sa att hon skulle fatta att jag var svensk. Men icke. Prata skulle hon, vare sig jag forstod eller ej.
De visade sig vara snalla, trots allt. Ameriskanskan gav mig en penna till imigrationonspapperna och den oversminkade hjalpte mig att plocka undan. Vi bondade lite grann.
Hursomhelt kom tillslut fram till Newark. Efter lite vantan borjade vi ta oss till skolan jag nu ar pa, St Johns Collage, och pa vagen korde de forbi Manhattan. Jag typ klattrade pa fonsterna. Gud vad coolt det sag ut, alskade det. Kan verkligen inte vanta pa att fa ser mer av staden.
Nu msate jag duscha och lagga mig. Duscharna ar av laskig kvalitet. Onska mig lycka till.
Akte ner till Kastrup vid 4 pa morgonen och efter den traditionella resehysterin och tarfylllda farval till familj och katter lyckades jag till slut ta mig till gaten dar jag hittade tva andra au pairer som skulle pa samma resa som jag. Hoppade pa flyget till Frankfurt, vagrade att titta nar vi reste men kom over den varsta flygradslan nar jag kom pa att det ser ganska coolt ut med massa berg uppifran luften.
Kom till Frankfurt, och efter lite virr hittade vi aven flygplanet till Newark. Forsta gangen jag aker pa en sa lang resa, sa lite nervost var det allt.
Jag hamnade mellan tva minst sagt speciella pensionarsdamer. Den ena var av typen osteuropeisk oversminkad och den andra var amerikansk forvirrad. Amerikanskan skulle tvunget ha fonsterplatsen med vagrade att dra upp rullgardinen sa att man kunde se, for hon skulle tydligen sova. For att vara saker pa att inget ljus skulle genom satte hon aven pa ett sadant ogonskydd. Den andra b;rjade fem minuter inne p[ flygningen hosta allt vad hon kunde och knapra pa piller. Amerikanskan sneglar pa henne, och drar ner ogonskyddet over munnen och blanger. Jag somnar, blir vackt med en gang pga mat, och av nagon anledning far osteuropen for sig att jag kan prata ryska, eller vilket sprak hon nu pratade. Genom hela resan skot hon da och da in kommentarer om annat, nickade mot passagerade, mot TVn... Jag bara holl med stelt och sa ok, samtidigt som jag diskret latsades kolal genom mitt pass och visade det for henne sa att hon skulle fatta att jag var svensk. Men icke. Prata skulle hon, vare sig jag forstod eller ej.
De visade sig vara snalla, trots allt. Ameriskanskan gav mig en penna till imigrationonspapperna och den oversminkade hjalpte mig att plocka undan. Vi bondade lite grann.
Hursomhelt kom tillslut fram till Newark. Efter lite vantan borjade vi ta oss till skolan jag nu ar pa, St Johns Collage, och pa vagen korde de forbi Manhattan. Jag typ klattrade pa fonsterna. Gud vad coolt det sag ut, alskade det. Kan verkligen inte vanta pa att fa ser mer av staden.
Nu msate jag duscha och lagga mig. Duscharna ar av laskig kvalitet. Onska mig lycka till.
Kommentarer
Postat av: Katie
Vad skönt att allt gått bra. LYCKA TILL
Trackback
