Tänk så lite det krävs...

Lite skitsnack och ögonfallande skratt på Dunkins. Lite planerande inför en eventuell Miamiresa. Lite information om brittiska killar och skvaller. Lite dreams of New York.
  Tänk så lite det krävs för att jag nästan ska känna mig normal igen.

Fast en tuff dag har det varit. Jag har ett litet rivsår på läppen och under vissa perioder idag trodde jag att jag skulle bryta ihop. Har faktiskt varit den tuffaste dan i veckan. Men... tja. Klarar jag det här kommer jag att klara allt. Period, och inte punctuation som jag felaktigt trodde att det hette. 

Godnatt 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0