soreadmymind

Kära Aftonbladet. Ibland skriver de saker man faktiskt bryr sig om. Tummen upp för killen som läckte den här filmen, tycker jag. Att det ens finns hemlighetsstämplade dokument bevisar väl bara att det pågår mycket sådant skit. När jag såg filmen första gången kan jag inte påstå att jag var speciellt förvånad.

Jag älskar att vara här i USA av många anledningar. Innan var jag nästan lite militantisk (heter det så? Börjar helt komma från svenskan...) USA motståndare, men när man är här får man ett helt annat perspektiv på landet. Många av människorna som är här har aldrig varit utanför landets gränser. Vill de ha sol åker de till Florida, vill de ha storstad finns det ju hur många som helst att välja på.

Det jag försöker säga är att de inte VET BÄTTRE på många punkter. Hur dumt det än låter. I skolan lär de sig väldigt mycket om det som finns inuti USA, men inte så mycket om andra ställen. Jag har träffat många amerikaner som på fullt allvar tror att man kör vänstertrafik i hela Europa och jämför Sverige, som faktiskt har en högerregering, med en kommuniststat! De är ofta lite naiva och tror att saker och ting löser sig. Klimathotet har jag inte hört ett pip om... och de "källsorterar". Dvs de lägger all plast i en påse och ALLT annat i en annan. Mat, papper och jag misstänker batterier. The whole thing. Hela samhället är uppbyggt så att man måste ta bilen över allt dit man ska. I sverige snackades det ju om "inte bilen under milen", men här kan man knappt ta sig från ena affären till den andra utan att bli överkörd eftersom man måste korsa vägar där folk tror att de är med i Nascar.

Ibland känns det bara som att de reagerar på helt fel saker. Idag efter skolan såg jag en mamma som sa till sin dotter att hon inte fick springa, för att hon hade sandaler på sig. Jag menar, de dör inte om de skrapar sig. Men här ska de ha medicin och hela tjotahejti så fort de får ett blåmärke.

Sedan så finns det så mycket som är oerhört bra med USA. Människor här är så lätta och öppna att prata med. Det är ett underbart varierande landskap. Maten är för det mesta jättegod, även om jag saknar pizza som inte är dränkt i ost och smör på bröd. Kulturen är underbar, vädret är spännade, och det finns så mycket mer att göra! Man känner sig välkommen i stort sett över allt, och även om det är väldigt ytligt är det fruktansvärt skönt att kunna småprata med vem som helst. Allting är nära!

The American Dream! Jag tror jag fattar det nu, den finns faktiskt på riktigt. Vill du, kan du göra vad som helst. Vad som helst. Behöver inte vara något stort som att förändra världen, utan kanske bara att prata med den söta killen utan konstiga blickar. Att ta sitt pick och pack och åka på resa utan förvarning. Att stanna ute och diskutera musik på Union Square med advokatstudenter till fyra på morgonen. Få lägenhetstips av människan bakom disken på Subway och gratis munchkins av personalen på Dunkins.

Och det är så uppfriskande att möta människor som tror och kämpar för att förverkliga sina drömmar. Som inte tvekar till att starta produktinosbolag inom musik och bara kastar sig in i vad de vill göra. Som har några större planer än villa volvo vovve. Jag älskar det här... det är en helt annan anda här. Jag fattar inte hur jag ska kunna gå tillbaka till Sverige där man hela tiden måste motivera sin val och se till att de är realistiska. Jag är så jävla trött på realism. Var finns äventyrskänslan, egentligen? Varför kan man inte göra galna saker där hemma? Det är så befriande att gömma sig bland folket i New York. Det finns någonting för alla här. För alla. Jag älskar det. '