Funderingar en onsdag

Jag brukar inte drömma mardrömmar så ofta. Faktiskt går det i perioder hur mycket jag drömmer. Sedan kom kom hem ifrån USA har jag inte drömt mycket alls, men i natt, då jävlar!
.
Jag tror det kan härledas till att jag köpte ett gäng nya böcker igår. På sommaren känner jag alltid för att läsa skräck, av någon anledning. Så jag kom alltså ur Kristianstads bokhandel med Stolthet och Fördom och Zombies som jag har tänkt läsa ett tag. Jag hann inte ens öppna den igår, men jag tror banne mig att så fort jag somnade så började drömmarna.
.
Först var det som om jag såg allting som en film. Jag satt på ett tåg, och tåget fick motorstopp eller något i en stad där det var fullt med zombier (att zombier existerade var tydligen helt normalt, fast det fanns extra många i den här staden) och sedan var vi tvugna att slå oss ut därifrån och zombierna klättrade in genom tågfönstret osv.
Jag vaknade typ en timme efter att jag somnat och somnade om ganska snabbt igen.
Då började drömmen om igen. Precis samma dröm, fast istället för att se den som en film var jag huvudpersonen. Jag visste liksom allt som skulle hända, men kunde inte göra någonting för att att ändra händelseförloppet. Men jag skulle minsann inte dö där! Istället för att låta allt hända som hade hänt innan började jag slåss mot zombierna i värsta Resident Evil anda, jag byggde om pappas hus till ett fort mot zombierna och när de intog det flydde jag ut i skogen/hagen som ligger precis bredvid. Där kunde jag dock inte stanna så länge, eftersom de hade planterat ut grizzlybjörnar där som jagade väck mig. Ja, grizzlybjörnarna var där för att människor inte skulle ha grillfester på grund av brandrisken. Så jag hade blodtörstiga grisslybjörnar eller blodtörstiga zombier att välja på.
Sedan vaknade jag, exakt en timme efter att jag vaknade första gången, av att det regnade som tusan.
.
Jag låg nog och stirrade i en timme i taket innan jag vågade släcka. I ärlighetens namn minns jag inte ens att jag släckte, trots att lampan var av när jag vaknade.
Detta är anledningen till att jag vägrar kolla på skräckfilmer. Om jag lyckas förvandla omslaget till en bok till den mest panikartade drömmen jag haft på evigheter, vad skulle då hända om jag kollade på Nightmare on Elm Street? Antagligen skulle jag gå i sömnen och spela ut allting som hände i huvudet på mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0