Längtar till sommaren.

Duggregn. Gräsmattorna har förvandlats till träskliknande gegga. Det ligger trädgrenar överallt på gatorna, och träden ligger omkullblåsta i trädgårdarna. De ringde kl 6 imorse för att tala om att skolan INTE var stängd. Många vägar har stängts på grund av översvämmningar, bland annat motorvägen till flygplatsen. Himla tur att det inte var den här helgen mamma och Jonte kommer. Om ni skulle läsa detta, dont panic. Vägarna kommer att öppnas till på lördag.
  På long Island är det jättemånga som har strömavbrott. Vi har klarat oss, och översvämmningen i källaren är under kontroll. Det vill säga, att golvet är numera snustort och det ligger handdukar över det i förebyggande syfte. Jag har precis dammsugit mitt rum, så att städerskan ska kunna städa riktigt rent med KLOR på torsdag. Både i rummet och badrummet. Så himla stökigt är väl mitt rum ändå inte? Väl?

Skulle egentligen stuckit ner till gymmet och gått på pilates, men det blev inställd. Var meningen att jag skulle ha provkört motorvägen, men som jag sa är den stängd. Istället fick jag följa med till Community Center för att signa upp mig för poolerna i sommar så att jag kan åka dit med barnen. Det låter jättemysigt! Älskar att bada och att kunna dra dit med barnen efter deras camp varje dag låter härligt!
  Längtar som fan till sommaren! Eventuellt blir det en Miami resa i augusti så jag får lite ledigt med. Snart dags att boka... Kan inte fatta att jag har varit här i nästan ett halvår redan! Jag har så mycket kvar jag vill göra! 

  Det är sjukt förvirrande. Jag älskar New York, mina vänner och mina barn. Men samtidigt saknar jag det jag har hemma i Sverige. Fast varje gång jag försöker föreställa mig vad jag skulle göra hemma ser jag... ingenting. Faktiskt. Mitt liv är här nu. Det kommer att bli otroligt svårt att komma hem igen. I mitt huvud har jag flyttat hemifrån och skapat mig ett eget liv. Hur ska jag kunna flytta hem i mitt rosa rum igen? Jag tror att det som jag faktiskt saknar är tiden som har gått och inte platsen. Saknar gymnasietiden och alla mina vänner, både dem från skolan och hemma. Men hur mycket jag än tänker på det kommer jag ju aldrig att komma tillbaka till det. Så vad ska jag då göra när jag kommer hem? Åtta månder mellan hemkomst och universitet... jag kommer att dö av tristress. Önskar jag kunde flytta till New York och plugga där så mycket att det gör ont ibland. Eller i alla fall till någon annan storstad i utlandet. Utbytesstudent? Allt jag vill göra är att resa. Resa och ha kul, hitta något jag brinner för. Eller jag vet ju vad jag brinner för, men är det något jag borde satsa på? Och sedan plugga det i någon fartfylld storstad, åka runt, se saker, bo på billiga hostels...
  Ska kanske tågluffa runt i Europa nästa sommar! Hoppas verkligen det blir av, det hade varit så underbart!

Jag har bara sovit tre timmar i natt, utav anledningen till att jag tänker alldeles för mycket precis innan jag ska somna. Och det verkar tydligen som om de tankarna följer med mig till dagen efter. 



Gammal bild, från Black Friday. Så glad/crazy ser jag inte ut för tillfället. 
 

Nej, nu blir det sängen för min del. Och jag måste bara säga det igen. Den som skrev Manboy borde inte få vara låtskrivare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0